Många är de frågor som handlar om vilka ämnen våra
förmånsböcker skall behandla. Här är ett brev som kom alldeles nyss:
"Hej!
SMB har verkligen ett suveränt utbud av böcker som jag verkligen haft nytta av. I senaste numret av Pennan och Svärdet så beställde jag boken
fighting forces som var mycket bra, den innehöll numerära uppgifter om de 25 största ländernas krigsmakter i modern tid, jag skulle önska att
SMB kunde ta fram en likadan bok fast uppgifter från kalla kriget, eftersom det var en intressant period med stora satsningar militärt.
Sen så tycker jag också att
SMB kunde försöka se sig om efter en bok som behandlar den Sovjetiska krigsmakten på djupet, urval av vapen, antal stridsvagnar, struktur, armén flottan och flyget, för det var sannerligen historiens mäktigaste krigsmakt så jag tycker att en bok vore på sin plats. Jag har själv försökt göra utvärderingar och sammanslagningar av information från olika böcker men det är svårt för all information finns inte att tillgå, men
SMB med sina resurser kanske kunde få fram ett bättre resultat.
För speciellt under 80-talet, 1986, enligt mina beräkningar så var den Sovjetiska krigsmakten historiens mest imponerande syn. En stat trots kanske inte den bästa ekonomin så hade man utan tvekan enorma resurser gällande naturtillgångar och
råvaror, en enorm armé, flygvapen och flotta, därtill
luftlandsättningstrupper och
KGB med enorma resurser. En sådan bok skulle vara underbart att få fram med typisk
SMB lätthet - bilder blandat med illustrationer, kartor tabeller och fram för allt mycket siffror om antal.
Bästa
SMB-hälsningarHerman Andersson"
Herman! Visst är det många av oss som önskar böcker om kalla kriget. Du skriver om "
SMB:s resurser" som om de vore ofantliga. I själva verket består de av en
idéllt arbetande styrelse, flickorna i
Hallstavik,
Raijas pojkar samt undertecknad och några närstående samt frilansare. Trots den relativa resursfattigdomen satsar vi stort på ett projekt med nyskrivna böcker om Karl
XII:s krig; framför allt slagen vid
Lesnaja och
Poltava. I båda fallen handlar det om
svensk-rysk-ukrainska samprojekt.När det gäller kalla kriget fanns det en
anna stat vars krigsmakt var en imponerande syn. Den staten hette Sverige. Så här beskriver Mats E
kdahl, generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar det hela:
"Det är väldigt få i dag som vet att Sverige för bara några årtionden sedan var en av världens ledande krigsmakter(!) och att vi hade ett av de starkaste
ÖB-ämbetena i världen. Sverige var tidvis det land i världen som satsade mest per capita på försvaret efter USA, Sovjetunionen och Israel. Först 1968 beslutade vi att inte skaffa egna svenska kärnvapen (som avancerat industriland hade vi varit kapabla att utveckla taktiska kärnvapen sedan 50-talet). Det svenska flygvapnet var en potentiell maktfaktor i Europa. Det väckte beundran och våra stridsplan kunde säljas världen över. Under namn som Flygande tunnan och Lansen var de svenska jaktplanen en källa till
pojkaktig nationell stolthet. Sverige hade dessutom ett av världens absolut bästa civilförsvar! Vi hade lagringsprogram och detaljplanläggning av företag och arbetskraft på ett världsunikt sätt, i nära samverkan med näringslivet. Att betecknas som ett så kallat
K-företag var status. Våra
bergrumsanläggningar för oljelagring blev världsberömda.
All beredskap inriktades på att klara invasionsförsvar i tre riktningar ? samtidigt. Vi skulle klara en invasion i Skåne, en i Mellansverige och en i övre Norrland. I det längsta (tills hjälp från väst anlände) skulle vi hindra angriparen från att få fotfäste, och ingenstans skulle vi dra oss tillbaka utan att bjuda på hårt motstånd!
Vi skulle också klara att motståndaren använde taktiska kärnvapen samt gas och biologiska stridsmedel. Befolkningen skulle skyddas mot
atomvapenanfall mot större städer genom storskalig
utrymning, enorma
befolkningsskyddsrum och stora landsomfattande
civilförsvarsstyrkor. På teckningar i broschyren ?Om kriget kommer? ses en svensk familj färdig för
utrymning. ?Tag med pengar, värdehandlingar, sjukförsäkringsbesked och fackföreningsbok?, lyder underskriften. Hade den också försetts med ransoneringskort och gasmask skulle i så fall även dessa medtas. En absolut tilltro till ?världens modernaste land? andas ur denna och många andra texter från den tiden.
Över hela landet fanns ett mycket stort antal
befästningar, ledningscentraler, skyddsrum, oljelager,
reservsändningsplatser (för etermedierna), papperslager (för dagstidningarna), ja hela industrianläggningar nergrävda i marken. Sverige kunde liknas vid en
schweizerost!
Vårt totalförsvar skulle vara omedelbart insatsberett. Så sent som vid 1980-talets början omfattade totalförsvaret 2,8 miljoner människor efter mobilisering. För den manliga delen av befolkningen rådde värnplikt mellan 18 och 47 års ålder. För den civila delen av totalförsvaret motsvarade plikten för kvinnor och män i vissa fall ända upp till 70 år. Reservofficerare återfanns på ett mycket stort antal befattningar inom näringslivet, medierna och den offentliga förvaltningen. Sverige inte bara hade utan var ett
militärt-industriellt-förvaltningsmässigt komplex. Att slå vakt om totalförsvaret var synonymt med att slå vakt om svensk alliansfrihet, folkförsvar och demokrati. Kring detta rådde såväl politisk enighet som folkförankring. Det var helt enkelt en angelägenhet för alla.
Även sedan stora
ytstridsfartyg, äldre typer av ubåtar och stridsflygplan
fasats ut ur organisationen omfattade så sent som vid mitten av 1980-talet den mobiliserade styrkan (liksom tjugo år tidigare) 850 000 man, varav 700 000 i armén som ännu i slutet av 1980-talet omfattade 29 brigader efter mobilisering (närmare 10 divisioner enligt stormakternas sätt att se), en imponerande
numerär för en mindre stat. Vårt flygvapen räknades dessutom som det fjärde starkaste i världen.
Cykeltolkande infanteri var en svensk specialitet in på 70-talet. Vaksamhet ? samhällsanda var viktiga motton som stimulerade till bred delaktighet i de nationella säkerhetsintressena."
Herman!
Vi funderar på att i samverkan med
bl.a. Mats
Ekdahl i såväl skrift som på film dokumentera Sverige under kalla kriget. I dag finns det i stort sett INGENTING skrivet, även om forskning pågår,
bl.a. på Försvarshögskolan. Kan inte detta vara väl så bra som att börja publicera böcker om de sovjetiska stridskrafterna, även om det givetvis också är intressant. Detta inte minst som hotet från Sovjetimperiet var det som ytterst motiverade
vidmakthållandet av ett starkt svenskt försvar.