Ett tips så här på morgonen

Hej,

här kommer ett länktips till en intressant artikel, "Dramatiskt värre när Sverige hjälpte Finland", på Ålandstidningens sajt.

Borde vara en intressant bok för oss i SMB (men du kanske redan kände till den).

Glada tillrop // Kent Johansson

Kent! Visst känner jag till Eric Björklunds böcker. vi har erbjudit demi flera omgångar - och de har strykande åtgång ( senast i aktuell medlemstidning) Men jag tackar för både tips och länk till intressant artikel.

En passion för det vi gör

Så här på morgonen när jag går igenom mailen slår tanken mig, med tanke på föregående blogginlägg. Visst är det nödvändigt med arbetsglädje, men det räcker nog inte för att driva en verksamhet som SMB. Det krävs passion också. Och det finns det i rikt mått.

Ibland kan jag sucka över både medlemmar och närstående i övrigt. Frågorna är många och man har synpunkter på det mesta. Men när jag tänker efter är det nog så att det i de flesta fall bara handlar om engagemang och passion. Som inte minst framgår av denna mail är vi medlemmar mycket aktiva och det går inte en dag utan att det kommer brev med synpunkter på verksamheten, något som tas emot med stor tacksamhet.

Mindre tacksam blir jag för frågor om sakförhållanden; är det enkla saker så blir det ett svar, men ställs det krav på omfattande militärhistoriska utredningar, som tar timmar och dagar, är det bara att konstatera att vi saknar resurser. Då hänvisas vederbörande till att bedriva egen forskning; t.e.x. genom att läsa de utmärkta böcker som SMB erbjuder i respektive ämne.

Här är en av oss i klubben som visar stort engagemang. Det är Gunnar Wenngren som skriver till mig med synpunkter på serien Hitlers krigare. Så här skriver Gunnar:

" Hitlers krigare del 10 heter Tredje rikets bödlar.
1. Man kan undra hur urvalet av personer gått till. Förvisso finns det åtskilliga bödelstyper medtagna såsom Höss, Stangl, Mengele, Eichman, herrskapet Koch, Dirlewanger m fl blodbesudlade personer.
Författaren har dock, tycks det, kommit över en lista över SS-tillhöriga krigshjältar som fått järnkorsets riddarkors (med eller utan tillägg) och glatt inkluderat dem i boken vare sig de var krigsförbrytare eller ej.
Författaren har till och med inkluderat Hitlers betjänt och chaufför vilka knappast kan anses kvala in i denna bok.
Författaren har vidare bortsett från att Himmler på sin tid gav betydelsefulla personer något slags hedersmedlemskap i SS (vilket det ansågs fint att tillhöra). Till denna grupp hörde hans vän Ribbentrop som inte har i boken att göra som SS-person, även om han kvalar in på andra meriter.
2. I avsnitten om Maurice och Gestapo-Müller omnämns Hitlers förhållande till sin BRORsdotter Geli Raubal. Någon bror till Hitler var dock inte inblandad.
Geli var dotter till Hitlers halvsyster Angela Raubal varför Geli var hans (halv)SYSTERdotter. Rätt ska vara rätt.
I detta fall ska vi nog inte skylla på bristande kunskaper hos författaren, utan det är, gissar jag, fråga om en vårdslös översättare som varit i farten.
En parallell är serien Kalle Anka. Den som läst serien från början vet att de tre "brorssönerna" Tjatte, Knatte och Fnatte i själva verket är söner till Kalles syster som hette Dumbella. Farbror Kalle är alltså egentligen deras morbror, men att "uncle" betyder både farbror och morbror kände Disneys översättare tydligen inte till. Det borde SMB:s översättare dock ha vetat.

Jag medger villigt att ovanstående kanske kan tyckas som petigt men SMB har ju ambitionen att stå för hög kvalitet så jag vill i alla fall påpeka.

I övrigt TACK från en nöjd medlem

Gunnar Wenngren"

Gunnar!
Du skall ha stort tack för ditt brev. Vad gäller personurvalet är det bara att inse att den svenska titeln korresponderar sämre med innehållet än den engelska. På engelska heter boken "SS: Roll of infamy", och i svensk version "Tredje rikets bödlar". En ordagrann översättning skulle ju snarast bli: "SS: De vanärades rulla" eller något liknande. Vi försökte med en ordagrann och exakt beskrivande översättning av titeln, men det blev inte bra. Då blev det "Tredje rikets bödlar" i stället. Självklart kvalar inte vare sig Hitlers betjänt eller chaufför in som "Bödlar", så här ger jag dig rätt.

Vad gäller Geli Raubal är det nog, precis som du skriver, ett rent översättningsfel. Översättaren har inte själv vetat vad som gäller och fackgranskaren har missat. Alla böcker som SMB självt ger ut faktagranskas, men med 1000-tals eller 10.000-tals fakta i varje bok, blir det lätt så att något blir fel.

Du skall veta att vi gör allt för att hålla så hög kvalitet som möjligt, men helt perfekt är omöjligt att bli.

Sann arbetsglädje är en gåva!

Det är roligt att gå till jobbet varje morgon, vare sig det nu handlar om Svenskt Militärhistoriskt bibliotek eller skriva ett regementshistoriskt verk.

När jag tänker efter har jag alltid tyckt det varit roligt att arbeta - oavsett vad det handlat om. I restaurangdisken på sommarlovet när jag var 15 år (till grannafamiljernas fasa - "barn" skulle ju inte arbeta, bara gå och dra' - men mina föräldrar - och jag själv -.tyckte annorlunda. , i köket med tyske kocken på lov och helger under gymnasietiden, i detaljhandeln under universitetsstudierna och så har det fortsatt...

SMB ger ytterligare en dimension. Vi är ju så många medlemmar i den klubb stiftelsen driver och att vara del i en sådan gemenskap ger väldigt mycket.

Så fick jag i häromdagen ett mail från en av klubbens äldsta och trognaste medlemmar som vidarebefodrats till mig av Annika Ytterberg, en av flickorna i Hallstavik.

Så här ser det ut:

"Ja, när får vi besök av alla våra underbara medlemmar i klubben

/Ytterberg

"Hej!

Efter att ha läst Per-Anders blogginlägg Lagom är död kan jag bara säga att jag tycker SMB är toppen - men det borde framgå av omfånget av mina beställningar.
Det jag egentligen undrar är: En gång för länge sedan - som i sagorna - frågades om intresse för studiebesök i Hallstavik. Varvid jag anmälde mitt intresse. Sedan har det varit tyst i denna fråga. Varför?

Clarence Werngren"

Clarence! Tack för ditt mail. Du har rätt; jag efterhörde intresset för att ordna besök till Hallstavik, men fick bara ett fåtal svar - till min stora förvåning.
Just nu är vi så upptagna av alla bokproduktioner att vi helt enkelt inte hinner, men jag lovar att överväga det hela. I så fall blir det nog "by invitation only" till dig och ett litet antal andra av oss verkliga veteraner.

Det händer då och då att någon av oss medlemmar hör av sig och vill "hjälpa" SMB genom att hämta bokpaketet i Hallstavik etc. Då flickorna och vi andra har mycket att göra och varje besök tar i vart fall halvtimma att ta hand om, så fungerar det helt enkelt inte med enskilda besök. Som framgår av Annikas kommentar ovan när hon vidarebefordrade ditt brev skulle hon dock gärna se ett besök under mer ordnade former. I morgon, måndag, skall jag fråga vår medlemsombudsman, Raija Olsson, hur hon ser på saken. Men under alla omständigheter kommer det att dröja till vintern 2008/2009. Hoppas du är nöjd med svaret, Clarence. Men visst vore det intressant att se lagret och träffa flickorna. Det är fler än jag som känner arbetsglädje och det är alltid roligt att se.

Vad skall jag göra för bonuspoängen?

Som medlemmar i klubben får vi faktiskt en bonuspoäng per intjänad 10-krona. För många av oss har det blivit några hundra poäng, eller mer, i potten. Bonusen är ett sätt att belåna de som troget beställer böcker månad efter månad, år efter år.

Här är ett brev som frågar om bonusen:

"Hej,
Jag är medlem av SMB sedan flera år och har genom åren köpt någon hyllmeter med böcker. Men, jag har svårt att göra av med bonuspoängen, börjar närma mig 1000 poäng. Visst är det bra att man kan delbetala böcker med poäng, men det förslår inte så långt.

Vill gärna något av följande:
Att ni slutar med bonuspoäng och sänker priserna något eller tar fram fler bra böcker.
Att ni tar fram fler böcker man kan beställa och betala för med bonuspoäng.
Att man kan delbetala alla böcker med bonuspoäng.
Jag har skrivit till er i detta ärende vid något tillfälle förut.

För övrigt kan jag nämna att ni har väldigt bra böcker. Har många olästa och har tänkt minska bokinköpen, men varje gång jag får hem medlemsskriften så blir det alltid någon bok.

Med bästa hälsningar

Niklas Magnusson
Kungsör"

I Pennan & svärdet kommer det successivt att komma allt fler böcker som går att delbetala med bonuspoäng. Vi arbetar intensivt för att hitta lämpliga titlar i lämpligt antal. Det är nämligen så att de titlar som går att delbetala beställs i stort antal, så vi måste se till att att vi har tillräckligt många exemplar av boken. Många av SMB.s böcker är smala titlar, tryckta i litet antal exemplar. Oftast finns det för få för att de skall gå att delbetala. Men vi arbetar med frågan och med tiden kommer vi att få fler böcker i tillräckligt antal.

Dessutom arbetar vi på att ta fram ett attraktivt sortiment med bonusartiklar som kan hel- eller delbetalas med bonus.

Men det blir svårt att få fram fler än 99 ex. av SMB-kniven. Torgny Odén i Bruksvallarna som gör den vägrar göra fler än det antal som är bestämt. han tillverkar tio om hösten och tio om våren. har du nått upp till 3.950 poäng - skynda dig att beställ. Snart är de slut.

Niklas! jag hoppas att du har fått ett tillräckligt uttömmande svar om bonusen. Du kan lita på att jag, medlemsombudsman Raija Olsson samt vår styrelse, kommer att göra allt för att du skall bli nöjd.

Stort intresse för kalla kriget

Många är de frågor som handlar om vilka ämnen våra förmånsböcker skall behandla. Här är ett brev som kom alldeles nyss:

"Hej!

SMB har verkligen ett suveränt utbud av böcker som jag verkligen haft nytta av. I senaste numret av Pennan och Svärdet så beställde jag boken fighting forces som var mycket bra, den innehöll numerära uppgifter om de 25 största ländernas krigsmakter i modern tid, jag skulle önska att SMB kunde ta fram en likadan bok fast uppgifter från kalla kriget, eftersom det var en intressant period med stora satsningar militärt.
Sen så tycker jag också att SMB kunde försöka se sig om efter en bok som behandlar den Sovjetiska krigsmakten på djupet, urval av vapen, antal stridsvagnar, struktur, armén flottan och flyget, för det var sannerligen historiens mäktigaste krigsmakt så jag tycker att en bok vore på sin plats. Jag har själv försökt göra utvärderingar och sammanslagningar av information från olika böcker men det är svårt för all information finns inte att tillgå, men SMB med sina resurser kanske kunde få fram ett bättre resultat.
För speciellt under 80-talet, 1986, enligt mina beräkningar så var den Sovjetiska krigsmakten historiens mest imponerande syn. En stat trots kanske inte den bästa ekonomin så hade man utan tvekan enorma resurser gällande naturtillgångar och råvaror, en enorm armé, flygvapen och flotta, därtill luftlandsättningstrupper och KGB med enorma resurser. En sådan bok skulle vara underbart att få fram med typisk SMB lätthet - bilder blandat med illustrationer, kartor tabeller och fram för allt mycket siffror om antal.

Bästa SMB-hälsningar
Herman Andersson"

Herman! Visst är det många av oss som önskar böcker om kalla kriget. Du skriver om "SMB:s resurser" som om de vore ofantliga. I själva verket består de av en idéllt arbetande styrelse, flickorna i Hallstavik, Raijas pojkar samt undertecknad och några närstående samt frilansare. Trots den relativa resursfattigdomen satsar vi stort på ett projekt med nyskrivna böcker om Karl XII:s krig; framför allt slagen vid Lesnaja och Poltava. I båda fallen handlar det om svensk-rysk-ukrainska samprojekt.

När det gäller kalla kriget fanns det en anna stat vars krigsmakt var en imponerande syn. Den staten hette Sverige. Så här beskriver Mats Ekdahl, generaldirektör för Styrelsen för psykologiskt försvar det hela:
"Det är väldigt få i dag som vet att Sverige för bara några årtionden sedan var en av världens ledande krigsmakter(!) och att vi hade ett av de starkaste ÖB-ämbetena i världen. Sverige var tidvis det land i världen som satsade mest per capita på försvaret efter USA, Sovjetunionen och Israel. Först 1968 beslutade vi att inte skaffa egna svenska kärnvapen (som avancerat industriland hade vi varit kapabla att utveckla taktiska kärnvapen sedan 50-talet). Det svenska flygvapnet var en potentiell maktfaktor i Europa. Det väckte beundran och våra stridsplan kunde säljas världen över. Under namn som Flygande tunnan och Lansen var de svenska jaktplanen en källa till pojkaktig nationell stolthet. Sverige hade dessutom ett av världens absolut bästa civilförsvar! Vi hade lagringsprogram och detaljplanläggning av företag och arbetskraft på ett världsunikt sätt, i nära samverkan med näringslivet. Att betecknas som ett så kallat K-företag var status. Våra bergrumsanläggningar för oljelagring blev världsberömda.

All beredskap inriktades på att klara invasionsförsvar i tre riktningar ? samtidigt. Vi skulle klara en invasion i Skåne, en i Mellansverige och en i övre Norrland. I det längsta (tills hjälp från väst anlände) skulle vi hindra angriparen från att få fotfäste, och ingenstans skulle vi dra oss tillbaka utan att bjuda på hårt motstånd!

Vi skulle också klara att motståndaren använde taktiska kärnvapen samt gas och biologiska stridsmedel. Befolkningen skulle skyddas mot atomvapenanfall mot större städer genom storskalig utrymning, enorma befolkningsskyddsrum och stora landsomfattande civilförsvarsstyrkor. På teckningar i broschyren ?Om kriget kommer? ses en svensk familj färdig för utrymning. ?Tag med pengar, värdehandlingar, sjukförsäkringsbesked och fackföreningsbok?, lyder underskriften. Hade den också försetts med ransoneringskort och gasmask skulle i så fall även dessa medtas. En absolut tilltro till ?världens modernaste land? andas ur denna och många andra texter från den tiden.

Över hela landet fanns ett mycket stort antal befästningar, ledningscentraler, skyddsrum, oljelager, reservsändningsplatser (för etermedierna), papperslager (för dagstidningarna), ja hela industrianläggningar nergrävda i marken. Sverige kunde liknas vid en schweizerost!

Vårt totalförsvar skulle vara omedelbart insatsberett. Så sent som vid 1980-talets början omfattade totalförsvaret 2,8 miljoner människor efter mobilisering. För den manliga delen av befolkningen rådde värnplikt mellan 18 och 47 års ålder. För den civila delen av totalförsvaret motsvarade plikten för kvinnor och män i vissa fall ända upp till 70 år. Reservofficerare återfanns på ett mycket stort antal befattningar inom näringslivet, medierna och den offentliga förvaltningen. Sverige inte bara hade utan var ett militärt-industriellt-förvaltningsmässigt komplex. Att slå vakt om totalförsvaret var synonymt med att slå vakt om svensk alliansfrihet, folkförsvar och demokrati. Kring detta rådde såväl politisk enighet som folkförankring. Det var helt enkelt en angelägenhet för alla.

Även sedan stora ytstridsfartyg, äldre typer av ubåtar och stridsflygplan fasats ut ur organisationen omfattade så sent som vid mitten av 1980-talet den mobiliserade styrkan (liksom tjugo år tidigare) 850 000 man, varav 700 000 i armén som ännu i slutet av 1980-talet omfattade 29 brigader efter mobilisering (närmare 10 divisioner enligt stormakternas sätt att se), en imponerande numerär för en mindre stat. Vårt flygvapen räknades dessutom som det fjärde starkaste i världen. Cykeltolkande infanteri var en svensk specialitet in på 70-talet. Vaksamhet ? samhällsanda var viktiga motton som stimulerade till bred delaktighet i de nationella säkerhetsintressena."

Herman!
Vi funderar på att i samverkan med bl.a. Mats Ekdahl i såväl skrift som på film dokumentera Sverige under kalla kriget. I dag finns det i stort sett INGENTING skrivet, även om forskning pågår, bl.a. på Försvarshögskolan. Kan inte detta vara väl så bra som att börja publicera böcker om de sovjetiska stridskrafterna, även om det givetvis också är intressant. Detta inte minst som hotet från Sovjetimperiet var det som ytterst motiverade vidmakthållandet av ett starkt svenskt försvar.

Rapport från fronten III

En annan av SMB:s fronter är mailfronten. Varje dag kommer det 100-tals brev; de flesta rutinärenden, men en del med frågor och funderingar. I natt kl 01.12 fick jag ett brev:

"Hej, jag har varit ur spel några veckor så det blir en del nu.
Först måste jag tacka för den bästa medlemstidskriften av alla klubbar jag är med i , innehållet är oftast fantastiskt bra. Det enda som bekymrar mig är livslängden på papperet, som jag tror innehåller en del trämassa. Men bättre papper är förstås en fråga om kostnader.
Senaste paketet jag fick, som jag tyvärr kan betala först om ett par dagar, var skadat av posten. Jag har separat sänt en bild som jag hoppas ha kommit fram (är lite ovän med min bildhanterare just nu). Varje månad köper jag några böcker via nätet bla från antikvariat. De flesta antikvariat har gått ifrån försändelser med spännband bla för att dessa ibland skär in i själva boken. Det finns bättre lösningar.
Jag väntar med spänning på böckerna om Stalin och beställer även boken om döden i Hitlers bunker.

Hälsningar Kurt Arvidsson"

Tack för berömmet, Kurt. Raija och hennes pojkar har ju knappast kommit i kontakt med en enda missnöjd medlem.. De påstår att 99,9% av oss är nöjda. Våra enkäter ger dock ett annat resultat, bara 97,6% nöjda medlemmar. så det finns en förbättringspotential.

Pennan & svärdet trycks på ett mycket speciellt papper, gjort på Munkedals bruk. Vad vi vill få fram är en rå papperskänsla och det tror jag att vi lyckats med. Däremot är det många av oss som vill spara tidningen och ett papper med trämassa innehåller lignin, vilket gör att papperet med tiden gulnar och så småningom smulas sönder (fast det tar i normalfallet långt över 100 år). Det är dock ingen kostnadsfråga; vanligt bestruket vitt papper är inte dyrare än det papper klubben använder, tvärtom. Men med bestruket vitt papper skulle det finnas risk för att Pennan & svärdet då kändes som en billig reklamtrycksak och den risken vill i vart fall jag inte ta. Men Kurt: Förvarar du bara Pennan & svärdet på rätt sätt (ej utsatt för solljus), så kommer den i vart fall att överleva oss båda och troligen våra barn också. Våra barnbarns barnbarn, däremot, får hantera sönderfallande Pennan 6 svärdet, som då bör vara kring 150 år.

Undertecknad och SMB:s ordförande, överste Lennart B:son Uller, har själva stått och öppnat returer och kontrollerat våra förpackningar. De höll inte måttet. Nya utvecklades, vilka kontrollerades av mig och kommendör 1. Gustaf von Hofsten, ledamot av stiftelsens styrelse. Vi använder en lite hårdare wellpapp och har utökat deformationszonerna i syfte att du, jag och alla andra i klubben skall få hem böckerna utan skador. spännband i sig går nog bra - om de bara är rätt spända. Blir de för hårt spända är det risk för att de skär in i boken och är de för löst spända tumlar boken runt i paketet. Jag skall ta upp frågan med flickorna i Hallstavik.

Kurt ! Det är också roligt att du är intresserad av de aktuella förmånsböckerna; Stalins hemliga polis och Stalin ockuperar Litauen. De är verkligt bra! Mer om dem i nästa blogginlägg.

Rapport från fronten II

Klockan han bli över 21.00 innan det finns tid att ta itu med bloggen. Men lovat är lovat, ett blogginlägg skall det bli även i dag.

Efter mer än 1.000 samtal, som nära nog haft karaktären av djupintervjuer, var det dags för summering.
Först: Vad är det som får oss medlemmar att till att gå med i SMB och sedan stanna kvar; för stannar kvar gör vi i alldeles ovanligt hög utsträckning.
Här stod det klart att det fanns fyra skäl:
1. Intresset
Det är intresset för historia/militärhistoria/militaria som får oss att gå med i klubben och får oss att stanna kvar. Givetvis finns här även en koppling till klubbens utbud av böcker, DVD m.m. Det vi erbjuder måste också intressera och engagera.
2. Den personliga tonen
I all kommunikation från klubben uppfattar jag som medlem att man talar med mig och inte till mig. Mycket av det vi gör är grovt tillyxat, men utstrålar värme, intimitet och gemenskap.
3. Pennan & svärdet
En medlemstidning som är något helt utöver det vanliga, extremt uppskattad
4. Inget köptvång
Visst måste förmånsboken avbeställas av den som inte vill ha den, men när jag blir medlem förbinder jag mig inte att vid hot om att få betala fulla värdet för värvningspremierna beställa ett visst antal böcker.

Raija och hennes pojkar har också samlat många enskilda synpunkter på våra böcker, bonussystemet, medlemstidningen, bokpresentationerna, vår prissättning och mycket annat. Men mer om det en annan dag.

Någon kanske frågar mig om det är så klokt att gå ut på nätet och "avslöja" det som faktiskt är orsakerna till att Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek lyckas där andra misslyckas. De avgörande framgångsfaktorerna; den personliga tonen och medlemstidningen, är i princip omöjliga att kopiera.

Se bara på Bonnierimperiet med 200 olika verksamheter varav många konsumentnära. Här skulle verkligen en sann personlig ton i många fall kunna lyfta verksamheten. Men har man lyckats med det eller ens försökt? Ja, i ett fall, AMELIA. Men det är också undantaget som bekräftar regeln.
Och det är ju inte så konstigt; de flesta i beslutsfattande ställning har ett ganska stramt, kyligt och intellektuellt förhållningssätt till verkligheten. Då blir kommunikationen också som en isande vind om vintern.

Rapport från fronten

Så var ytterligare en arbetsdag snart tillända.

I dag hann jag och Raijas pojkar ringa ett drygt 50-tal samtal. De blir ofta ganska långa, men så blir det när man talar med likasinnade.

Vi har också dragit en del slutsatser av de många samtal som ringts till såväl nya som gamla medlemmar de sista två månaderna. Det har handlat om att vårda oss medlemmar och få uppslag till hur verksamheten kan förbättras.

Och uppslagen är verkligen många. Skriver om dem på denna blogg i morgon. Nu går jag och lägger mig.

Raijas pojkar i aktion

I kväll hjälper jag Raijas pojkar att vårda en del äldre medlemmmar i klubben. Det är allas vår Raija, högt uppskattad medlemsombudsman, som identifierat ett antal av oss i klubben som drastiskt dragit ner på våra beställningar. Vad är fel? Kan vi hjälpa? Nu har hon talat med sina pojkar och skickat upp mig till Boden för att assistera i arbete.

Så här sitter jag, i ett hus mitt emot kanslihuset på Norrbottens regemente, tillsammans med Dan, Hans, Magnus och Jonna. Jag uppskattar att 99,9% av dem vi talar med är överlyckliga över samtalet. Alla vill tala om sitt intresse och de positiva vibrationerna när SMB nämns går inte att ta miste på.

Nej, nu rycker de i mig och det är dags att ringa igen. Slutbloggat för denna gång.

Nya böcker från SMB

Nu är det snart dags att gå hem, men vill avsluta arbetsdagen med ett blogginlägg
Fick härom dagen ett brev som tar upp två angelägna frågor. Det är från Lars Olofsson i Malmö och börjar så här:

"Hej!

Jag vet att ni gärna vill ha tips på litteratur för SMB. Jag har ett tips, nämligen Heinz Guderians bok från 1950-talet som heter Erinnerungen eines Soldaten (på engelska Panzer leader). Denna bok finns, mig veterligen, inte i svensk översättning. Jag har själv lånat den på biblioteket, men det kräver ju lite mer att läsa den på engelska, så jag orkade faktiskt inte igenom den. Kan detta vara något?"

Sedan en tid tillbaka har SMB ensamrätt på det mesta som vi ger ut. Vi har också en kontinuerlig dialog med många av oss medlemmar i klubben om vilken profil vår bokutgivning skall ha.
Det finns många bra böcker som aldrig översatts till svenska, däribland klassiker som von Mansteins Verlorene Kriege och Guderians memoarer. Just nu planeras SMB:s utgivning från 2010 och framåt (det tar 1-1,5 år att ordna en översättning, oftast minst 3 år att nyskriva en bok). Jag kan lova att Lars att vi noga kommer att överväga både hans och andras förslag. Faktum är att jag har fått tusentals boktips från oss medlemmar. Ett nära nog oräkneligt antal SMB:are har skrivit till mig och meddelat vad de helst vill se utgivet

Lars fortsätter:
"För övrigt vill jag bara berömma er för er trevliga bokklubb, med både bra priser och bra innehåll. Verkligen en rolig bokklubb att vara med i. En sak i och för sig som jag skulle vilja att ni funderar på; kan ni inte ta bort det där jobbiga med månadens bok som man aktivt måste avbeställa. Jag tror inte det skulle inverka på försäljningen om man tog bort det, och de som missar att avbeställa en bok man egentligen inte vill ha blir ju säkert inte lika nöjda kunder. Så SMB; ta som första bokklubb bort detta jobbiga avbeställningsförfarande (som är lite gammalmodigt)."

Faktum är att vi har testat för några år sedan. Utan förmånsbok med aktiv avbeställning sjönk beställningarna till 1/3 av sin tidigare volym. Det finns också branschkollegor som testat - antingen gick de i konkurs eller så fick de gå tillbaka till aktiv avbeställning.

Enligt våra enkäter är de flesta av oss medlemmar nöjda med systemet med aktiv avbeställning; det är också väldigt få som glömmer att avbeställa.

Systemet med förmånsböcker är för SMB ett sätt att få volym kring en speciell titel, vilket är en förutsättning för att kunna ge ut den. Utan förmånsböcker och dito aktiv avbeställning är det bara att släppa tanken på att någonsin kunna ge ut Guderians Erinnerungen eines soldaten eller von Mansteins Verlorene siege. Och det vore tråkigt.

Lagom är död!

Nu har jag kommit hem och kan reflektera över en hektisk eftermiddag och kväll. Dagens brandkårsutryckning var krånglet med inloggningen på vår webbsajt, som snabbt spårades till vår server i Hallstavik. Förhoppningsvis skall det nu vara löst, annars får jag ta itu med det i morgon.

Intressantare var att gå igenom cirka 800 medlemsbrev av varierande karaktär. Med anledning av problemen med inloggningen var det dock en sak som slog mig: Lagom är död!
Av tonen i många av mailen, oavsett vad de avsåg, är det uppenbart att vi medlemmar har ett betydligt mindre tålamod än bara för 5-10 år sedan. I takt med såväl teknik- som samhällsutveckling har vi ökad utsträckning börjat välja bort den som inte står upp för det som är "rätt".
Vad som är "rätt" varierar från person till person. För en medlem är det ett absolut krav att webbinloggningen ALLTID skall fungera, 364 dagar om året, 24 timmar om dygnet. För en annan handlar det om priset, för ytterligare någon om nyheter och förnyelse, för en tredje om service och tillgänglighet, för en fjärde om just det han eller hon anser vara kvalitet på på våra produkter - och det kan handla om något som för andra uppfattas som trivialt.

Utbudet av militärhistoria/militaria blir också allt större, oavett om det handlar om filmer, böcker eller resor. Möjligheterna och valen blir allt fler.

Och det räcker inte med att bara vara bra på en sak. Det räcker inte med böcker som behandlar attraktiva ämnen, t.e.x. böcker om slaget vid Stalingrad, slagskeppet Bismarcks undergång eller slaget vid Poltava. De måste också ha en tydlig profil, antingen den goda fackboken med litterära kvalitéer eller något av uppslagsbok med lexikala kvalitéer, alternativt en blandning av de två. Men böckerna måste också ha rätt utförande (fotografier, kartor) samt vara hyfsat tekniskt välgjorda (bra inbindning, märkband etc.) Men boken måste också levereras till rätt plats, i rätt tid och till rätt pris.
Och den som helst vill tillgodogöra sig militärhistoria genom att se på film nöjer sig inte med 35 böcker i månaden. Det skall finnas ett rejält DVD-utbud också!
Och allt annat måste också finnas på plats; man skall helst tycka om sin leverantör på ett känslomässigt plan, beställnings/avbeställningsrutiner skall fungera, medlemsservicen skall hålla högsta klass, utbudet skall vara stort, medlemstidningen skall vara informativ. Listan kan göras hur lång som helst.

Detta är nu inga nyheter. Det har alltid varit så här - fast det är bara så mycket mer i dag. Dessutom har genomskinligheten ökat i och med internet och ett allt större informationsflöde - konkurrenten finns bara "ett klick bort".
Det gäller för oss att urskilja det som verkligen är viktigt för oss medlemmar, eller i vart fall merparten av oss. Vad är det som gör att du är kvar som medlem i klubben?

Det gäller verkligen att INTE vara lagom, d.v.s. satsa på ALLT och vara riktigt bra på ingenting. Vi som sticker ut hakan och påstår oss vara bäst på militaria och militärhistoria måste också vara det. Det handlar om att identifiera de kritiska framgångsfaktorerna och sedan stenhårt satsa på dem och inget annat. Gör vi det så kommer annandag påsk 2009 att erbjuda minst lika trevlig läsning av medlemsbrev som annandag påsk 2008 gjorde.

Tillfälliga serverproblem

Nu fungerar inloggningen! I vart fall just nu. Vid en närmare kontroll verkar det vara vår server som av oförklarlig anledning till och från inte velat fungera under helgen. I morgon får en servicetekniker titta på den.

Icke fungerande inloggning

Så här på annandagens eftermiddag är det dags att börja gå igenom medlemsmailen. Möts av ett antal mail från flera av oss i klubben som inte lyckats logga in på vår webbsajt. Kontrollerade precis själv och något är fel. Självklart skall det åtgärdas snarast, men jag ber om förståelse för att jag inte kollar mailen påskafton och påskdagen utan tar ledigt ett par dagar.

Så här kan det låta i mailskörden från påskdagen:
"Jag är som ni kan se medlem hos SMB. När jag nu skall svara er på ert månatliga bokerbjudande så duger er webbplats inte till att logga in på, något som är en förutsättning - som ni vet - för att kunna besvara ert försäljningsförsök. Detta är en oförskämdhet från er sida. Jag överväger om jag skall ha kvar mitt medemskap i SMB, men jag vill härmed ge er en möjlighet att förklara er först."

Alla som skrivit och frågat får givetvis en förklaring som skickas i morgon, tisdag, men egentligen är det ganska lätt:
En olycka kommer som bekant sällan ensam och om det skall bli något fel på webbsajten så är det givetvis under en storhelg och gärna precis då tidningen kommit ut eller precis före sista svarsdatum (vi har funktionsstörningar ungefär 3 ggr/år, men det brukar vara avhjälpt på ett par, tre timmar) . Men just vid storhelger är vi ofta lediga ett par dagar och det är ingen som märker att det blivit fel och än mindre någon som kan åtgärda.

Förra gången det blev riktigt tokigt var, om jag inte missminner mig, midsommaren 2003. De flesta skickar då vanliga mail med beställning/avbeställning till info@smb.nu , vilka i detta fall tas om hand av flickorna i Hallstavik i morgon. Du som inte kunnat logga in och läser detta - skicka ett vanligt mail.

Nu tar jag itu med att försöka fixa den krånglande inloggningen på vår webb.

Medlemsvärvningen går som tåget!

I stort sett alla intresseklubbar och andra liknande verksamheter i Sverige tappar medlemmar. Det finns ett par undantag - ett av dem är vår egen klubb, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.

Vi började med att titta på hur andra gör - och förskräcktes. De försöker också förnya sig, men ambitiösa planer slutar alltid i att man bara testar varianter på samma tema. Blotta tanken på att förnya själva konceptet får det att gå rysningar genom hela kroppen på marknadsstrateger och andra inblandade. Det skulle ju innebära ett risktagande!

Men med internetbokhandeln i hasorna finns det inte utrymme för ängslan, tveksamhet och att dra saker i långbänk. Nej, Winston Churchills marginalanteckning på diverse PM som förelades honom är vägledande: Action this day!

Med en styrelse av beslutsföra officerare är det heller ingen risk för att "för mycket analysering leder till paralysering", för att citera Percy Barnevik. Det sker en ständig omprövning av verksamheten; gamla verksamhetsgrenar som förlorat sin vitalitet läggs ner för att bereda plats för det nya och på så sätt säkra klubbens överlevnad. Så även på medlemsvärvningens område.

Under de senaste två åren har SMB lagt om hela sin marknadsföring i riktning mot webb och Tv. I dagsläget kommer de flesta nya medlemar från respons-Tv (Discovery; Kanal 9, Tv8, Tv4 Fakta) och från webbvärvning.

Detta har redan lett till att vi får in lite yngre medlemmar med lite annorlunda preferenser. Visst är böcker trevligt, men det skadar inte heller inte med DVD-filmer och dataspel. Skall vi inte förlora de nya lika snabbt som de kommer in, så måste vi förnya vårt sortiment. Så planerar vi t.e.x. att dra igång en militärhistorisk filmklubb till hösten.

Tills dess glädjer vi oss åt att varje månad kunna fira ett nytt "alla tiders bästa" vad gäller medlemsantalet.

Finlandssvensk förvåning

Det händer ganska ofta att jag i svenska tidningar läser om "Turku", "Tampere", "Mannerheimintie" i stället för Åbo, Tammerfors och Mannerheimvägen.

Det är ett bevis på såväl historielöshet som okunskap och okänslighet. Inte skriver vi al-Qahira när vi menar Kairo. När det gäller namn på länder och större städer används hävdvunnen svensk stavning.

Men när det gäller Finland verkar detta inte gälla. Här används gärna i svensk press finska namn i stället för de hävdvunna svenska, trots att de svenska namnen är officiella och återfinns i gathörn, på vägskyltar och andra ställen.

Det hela blir inte bättre av att de svenska namnen används av den finlandssvenska befolkningen, som uppgår till närmare 300.000 och alltid varit en integrerad del av Finlands kulturliv. Att då använda finländska namn i stället för hävdvunna svenska i svenska tidskrifter är dubbelt utmanande. Det kan t.o.m. tolkas som ett politiskt ställningstagande.

Fick härom dagen följande brev:

"Hejsan!
Jag kunde till min stora förvåning konstatera att jag plötsligt blivit finskspråkig då jag fick den senaste fakturan från SMB. Medlemsnummer har ersatts med "Jäsennumero" och fakturans nummer med "Laskun numero".
Jag hoppas att SMB i fortsättningen skickar fakturor med svenskspråkiga uppgifter - det är väl en svensk bokklubb?
Lite information till oss medlemmar i Finland om de nya fakturorna och kontonummer m.m. kunde kanske också ha varit på sin plats.

Med bästa hälsningar
Roland Karlsson
Svenskspråkig medlem från Finland"

Så föll SMB i samma grop som så många andra. Ett rent förbiseende och redan till nästa månad skall vi ha ändrat till svenska. Roland får härmed en oförbehållsam ursäkt.

Pennan & svärdet som beställningskatalog

Få av oss medlemmar har väl undgått att notera internetbokhandelns framtåg i boksverige. Genom en effektiv logistik och en hänsynslös prissättning har de snabbt pressat tillbaka övriga försäljningskanaler. Så fungerar traditionell fysisk bokhandel i dag i praktiken som en visningslokal för nätet.

Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek; med flickorna i Hallstavik, många nyskrivna böcker med omfattande forskning bakom, samt en sällsynt påkostad medlemstidning, har inte längre råd att subventionera internetbokhandeln.

Så här gick det till:

Förlagen sålde in en större upplaga till SMB, så stor att det finansierade hela framtagandet av boken. En kort tid efter detta producerade man en lågprisupplaga, som såldes mycket billigttill varuhus, stormarknader och internetbokhandel. Det ledde till att en bok som SMB erbjöd för 298:- snart gick att få på internet för kanske 179:- eller ännu mindre. Så klart det går att sälja överupplagor och tilltyck billigt på nätet och någon annan betalat hela den fasta kostnaden!

Som du säkert förstår hotades stiftelsen SMB:s existens, varför vi avtalade oss till ensamrätt för våra förmånsböcker. I dagsläget går de bara att få tag på hos oss. Så här skrev jag i det månadsbrev som bifogades bokpaketen i februari:

"Vadå ensamrätt!
Under de gångna veckorna har det dock inkommit en del brev från medlemmar som undrar över vad som menas med att förmånsböckerna erbjuds oss medlemamr med ensamrätt. Böckerna är i normalfallet speciellt framtagna av oss SMB:are, något som innebär att du aldrig kommer att hitta dem i bokhandeln eller på Internet.
Några kamrater har dessutom uttryck farhågor om att köpa förmånsböckerna till fullpris för att ett halvår senare hitta dem på bokrean till vrakpriser. Jag har själv gjort denna bittra erfarenhet många gånger då jag köpt bra böcker i bokhandeln, och jag kan därför lova att SMB:s förmånsböcker (de som erbjudits från sommaren 2007) aldrig kommer att bortslumpas på bokrea.
Den enda förmånsbok som finns i bokhandeln (av de som erbjudits på senare tid) är Leif Björkmans ?Säkerhetstjänstens egen berättelse om spionjakten krigsåren 1939-42. Denna bok är också den enda förmånsbok som köpts in direkt från externt förlag sedan maj 2007. SMB erbjöd den dock till marknadens lägsta pris."

Alla i klubben har dock inte reagerat positivt. En del medlemmar har hört av sig och uttryckt sin besvikelse över att inte längre kunna läsa Pennan & svärdet för att sedan beställa till lägre pris på nätet. Jag har häpnat över detta. Inte bara att frågan väcks, utan mer över fräckheten!

Har dock fått stöd. Här ett brev från Roger Ivarsson:

"Till sist en kommentar angående det som Per-Anders skrev i bloggen för ett tag sedan om medlemmar som klagat på att de inte längre kan använda Pennan & Svärdet som en beställningslista för Internet-handling.
När jag först läste detta trodde jag att det var någon slags april-skämt, men har sedan förstått att det var sant. Jag tycker det är pinsamt att det finns sådana medlemmar som har mage att komma med sådana klagomål mot en bokklubb som drivs ideellt och jobbar hårt för att ta fram kvalitetsböcker för sina medlemmar. Jag tycker det är bra att ni kräver ensamrätt på de böcker som ni får betala framtagningskostnaderna för. Jag hoppas att de medlemmar som kommit med klagomål på detta är en mycket liten minoritet. Den enda nackdel jag ser med era böcker är att det blir för mycket böcker som man köper, men det gäller att prioritera vad man lägger sina pengar på. Värre är det med det utrymme som krävs att förvara dem på. "

Jag tackar Roger för inlägget, skriver dessa rader och går vidare med att skriva ett månadsbrev för april. Det är det "Strängt personligt" som varje månad biläggs bokpaketen.

Arbete nära medlemmen prioriteras

Har fått både ris och ros för mitt blogginlägg "Att leda från fronten". De medlemmar som misstycker har dock för vana att INTE kontakta SMB direkt, utan i stället skriva till en rad andra instanser eller SMB närstående och påtala sitt missnöje.

Har så småningom förstått att det finns högutbildade som inte är intresserade av operativt arbete i egentlig mening. Och operativt arbete är det som direkt leder till medlemsnytta genom boktillverkning, försäljning, distribution m.m. Icke-operativt arbete kan också leda till medlemsnytta, men då genom att NÅGON ANNAN förutsätts arbeta operativt.
I bland verkar all högre utbildning och klättrande i karriären syfta till att man skall befrias från allt egentligt operativt arbete. Ju längre bort från medlemmen (i SMB) eller kunden (i kommersiella företag) desto bättre är det, resonerar somliga. Att då se höga officerare inventera vårt lager eller svara i telefon på medlemsservice retar tydligen en del. Men SMB:s verklighet är sådan - och vi skäms inte för den.

SMB:s styrelse sätter en ära i att arbeta operativt och är involverad i det mesta som händer; alltifrån att skriva böcker och leda resor till att rycka in och hjälpa till på medlemsservice vid en arbetstopp. Har någon svårt att fördra detta är det vederbörande som har attitydproblem, inte SMB.

Jag har fått en del stöd från likasinnade. Så här kan det låta:

"Hej Per-Anders.
Detta är Johnny Friberg som mailar till dig. Jag har alldeles nyss läst din blogg 05 februari 2008 - "Att leda från fronten". Jag vill därför tala om att du och ni andra i styrelsen har min fulla beundran för att ni kan "sänka er" så lågt att ni arbetar "på golvet" ibland. Detta är enligt min uppfattning det ENDA, jag upprepar, det ENDA sättet för en styrelse eller chef att kunna känna av hur vi medlemmar och andra "gräsrötter" tänker och fungerar. Ärligt talat blev jag lite småchockad att du kunde få sådana brev/synpunkter året 2008. Uppenbarligen finns det folk som är födda 100 år försent. Den dagen ni slutar med att jobba som ni gör nu så kan ni hälsa Adjöss och Goodbye med SMB. Denna mycket, mycket annorlunda bokklubb som ni har byggt upp till vad den är idag, och som jag är stolt över att vara med i. Fortsätt att arbeta som ni gör, så har du och övriga "Toppgubbar", mitt och troligen de allra flestas fulla stöd. Med Vänliga Hälsningar.......och lycka till.
Johnny Friberg"

Jag tackar Johnny för brevet. Hans ord uttrycker ganska klart vad jag själv känner i frågan.

Vi är två om saken!

Vår medlemsombudsman Raija Tulppo-Olsson har talat med 100-tals av oss medlemmar om saken. Jag har själv gång efter annan fått ta emot samtal från förtvivlade medlemmar. Raijas pojkar i Boden ler bara glatt igenkännande när ämnet kommer på tal. När jag gick igenom mailen i går hade jag fått fölhjande svar på ett brev:

"Som vi säjjer hemme i Värmland:

En får tacke mä hele krôppen för dä Du
skev te mäj men nu får ja inte köpe fler böcker än di ja ha redan har
beställt. Dä sa kärringa mi helt bestämt i môrse. Gör ja inte som ho
säjjer så blir dä nog tvarslut på bokköpinga framövver ä ja rädd."

Det var ord och inga visor!

Torsdag den 13 mars kl 11:01

Efter att ha varit borta i fyra dagar utan egentlig tillgång till mailen fanns det 265 olästa mail i fredags, varav ganska många kräver någon sorts handläggning. Men fredagen fylldes av brandkårsutryckningar, varför mailskörden först kunde börja bearbetas i går, lördag. Så här kl. 20:30 på söndag kväll har jag äntligen kommit fram till torsdagens mail, noga räknat till kl. 11:01 i torsdags. Här öppnar jag bl.a. ett mail från Torbjörn Cruth, som har lagt ut lite bilder och text från SMB:s Pekingresa, som lockade 150 i stället för beräknade 30 personer. Så kan det bli.
SMB:s huvuduppgift är att ge litteratur med militär/militärhistorisk profil, i syfte att dels värna det svenska militära kulturarvet, dels verka försvarsfrämjande. Visst skall vi även i framtiden ordna resor, men de kommer oftast att vara av ungefär samma karaktär som den nu arrangerade Pekingresan.
Vid sidan av SMB finns det flera dugliga researrangörer och vi överlämnar med varm hand de smalare resorna åt dem. Det tar nämligen veckor, ja månader, av förberedelser att ordna en specialresa. Kommer själv ihåg hur gränslöst mycket tid jag på 1990-talet lade ner på att få igång resor till bl.a. Poltava och Stalingrad.
Nästa vecka skall jag skriva ett personligt e-brev till de av oss som beställt böcker om Falklandskriget och informera om en resa till just Falklandsöarna. Den ordnas inte av SMB, utan av Pelle Mohlin Travel AB och går av stapeln till hösten . Den är dock så unik att jag särskilt vill informera om den. Just Falklandskriget är ju ett av de mer exotiska konflikter som utkämpats efter 1945.
Nej, nog bloggat för ögonblicket. Tillbaka till mailen!

Grönköpings veckoblad och SMB

Visst finns det en samhörighet mellan SMB och Grönköpings veckoblad. I första hand för att båda verksamheterna värnar det svenska kulturarvet. Därför har Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek och Grönköpings veckoblad börjat stödja varandra genom att skicka med värvningsfoldrar i varandras tidningar. I förra månaden bifogade jag ett prenumerationserbjudande från vännerna på Grönköpings veckoblad i tidningen. Har fått många positiva reaktioner på detta. Så här skriver Gustaf Apelqvist:

"Hej!
Ett litet E-brev riktat främst till Per-Anders Lundström, men förståss till hela SMB, angående erbjudandet om att prenumerera på Grönköpings Veckoblad.
En fullständigt genial idé! Att på detta sätt informera sig om aktuella säkerhetspolitiska frågor är, när man tänker efter, självklar!!!!!!! Jag hade troligen aldrig tänkt mig en sådan koppling själv. Efter att länge ha planerat att börja prenumerera blir det äntligen av! "

Sedan får jag ett par personliga komplimanger av Gustaf, vilket jag tackar för.

För att till låg kostnad kunna värva nya medlemmar byter vi värvningsfoldrar med andra verksamheter; t.e.x. National Geographic, Allt om Historia, Nautiska bokklubben och många andra. Roligast är dock att kunna byta med andra kulturarvsbevarare - inte minst då Grönköpings veckoblad.

Tålamod!

Några rader nedtecknade i all hast ett par minuter innan nästa lektion:
Tålamod är traditionellt en dygd, men tiderna ändras. Vi medlemmar skickar mängder med mail till SMB. En av mailskörden hamnar hos mig. Av uppenbara skäl får besvarandet vänta till kvällar/helger - dagarna är fyllda med arbete.
Förståelsen för att inte få omedelbart svar - d.v.s. samma dag - blir dock mer och mer begränsad. Så har det skickat en hel del mail söndag-tisdag i denna vecka och avsändarna börjar bli otåliga. Denna vecka är jag dock på kurs med program eller "frivilliga" grupparbeten från morgongymnastik kl. 07.00 varje dag tills vi skiljs åt vid 23-tiden.
Jag har dessa dagar varken tid eller ork att svara på medlemsmail. Detmåste vänta tills sent fredag kväll -det tar ett par timmar att gå igenom mailen och ofta krävs det stor eftertanke vid besvarandet av dem. Ber om förståelse för att svaret just denna vecka dröjer något.

Att sälja dalahästar utanför Grand Hotel

Kommer jag som nybliven pensionär, framåt år 2030, att stå utanför Grand Hotel och sälja dalahästar till kinesiska turister?
Efter att ha varit i Kina några gånger, senast tillsammans med 150 av oss medlemmar för ett par veckor sedan, kan man inte annat än bli fundersam. Det går så snabbt. Det som för 30 år sedan var ett urfattigt bondeland är nu världens fabrik med snart 100-tals miljoner invånare som lever på god västeuropeisk standardnivå - eller högre. Och Kina är inte ensamt; Japan har redan gjort resan, liksom Korea, Taiwan och Singapore. Länder som Indonesien, Vietnam, Thailand och Indien kommer starkt.
Har i dag, fredag, fikat på en statlig myndighet, där jag brukar röra mig . Det var inte många som rörde sig där. Och detsamma gäller på många svenska arbetsplatser - såväl privata som offentliga. Visst är lördag och söndag lediga dagar, men även fredagen är inte sällan ledig dag. Och torsdagen en halvdag.
Har en del amerikanska bekanta. De arbetar betydligt mer än vi gör. Kanske bara fem dagar i veckan, men snarare nio än åtta timmars arbetsdag. En hel del förlängda weekendsemestrar, men bara ett par veckors långsemester. I praktiken betyder det ca 300 timmars längre årsarbetstid. Å andra sidan har de ofta ordnat marktjänsten. Hjälp med städning, inköp, barnpassning, biltvätt m.m, så när de väl kommer hem är de faktiskt lediga.
I Asien arbetar man ännu mer. 12 timmars arbetsdag - 6 dagar i veckan. Dessutom flitiga och påhittiga. Och i ökande utsträckning: välutbildade.
Asien var fram till 1700-talet världens ekonomiska kraftcentrum. Ingen europeisk makt rådde på mogulimperiet i Indien eller det kinesiska kejsardömet. Men detta ändrades snabbt; från 1800-talets början var europeerna världens obestridda herrar, ett förhållande som i praktiken rått fram till nu. Om det tog nästan 250 år, perioden 1600 till 1840, för pendeln att slå åt ena hållet kommer det att gå på bara 50 år att slå tillbaka till ursprungsläget.
En som reflekterat över detta är Carl-Johan Hagman, tidigare officer och nytillträdd vd för Transatlantic, som under många år verkat i olika befattningar utomlands. Han skriver:
??Vi har en fenomenalt fin livskvalitet i Sverige men det är klart att jag är lite bekymrad över hur vi ska klara av att behålla den livskvaliteten eftersom de jobbar så vansinnigt hårt i Asien idag och den kvalitet och innovationstakt man har där är väl så bra som den vi har i Sverige. Kopplat till en produktivitet som är mycket högre än den vi har gör att det kan bli problematiskt för oss, det finns en stor risk att vi blir marginaliserade. Både förmögenhetsmässigt och idémässigt flyttar problemdefinitionsmakten, som vi haft i Europa i 350 år, nu österut med blixtens hastighet. Mycket fortare än vad de flesta förstår, tror jag.
Något som är väldigt glädjande är dock att intresset för militaria och militärhistoria är stort i Asien. Flera av SMB:s böcker är aktuella för översättning till kinesiska; det gäller framför allt mer lexikala verk av typen "SS pansardivisioner" eller "Slagskepp från andra världskriget". Den årliga bokmässan i Peking blir också för varje år allt viktigare och allt större.
Det är bara att hoppas att Sverige och svenskarna spelar sina kort väl, så att vi kan behålla vår välfärd. Men vem vet: det kanske har sin charm att stå utanför Grand hotel och sälja dalahästar till kinesiska turister.