Internationella samproduktioner

Sedan en tid tillbaka tillbaka tar SMB fram ca 35 böcker/år med ensamrätt. Vi arbetar just nu med militärhistoriker från USA, Storbritannien, Frankrike, Polen, Tyskland, Ryssland, Ukraina, finland och Sverige. Flera av böckerna är internationella samproduktioner, där kostnaderna delas mellan förlag i flera länder. Så samarbetar SMB t.e.x. med de militärhistoriska bokklubbarna i USA och Storbritannien. Vi trycker också de olika språkversionerna tillsammans och då kan det lätt bli fel. Faktum är att jag är förvånad över att det inte blir fel oftare än vad som nu är fallet.

Fick i morse ett mail från en av oss i klubben.

"Hej där!
Det är synd att små fel insmyger sig i era böcker. Vem sköter
korrekturläsningen?

I boken Wehrmachts pansardivisioner på sidan 185 har ni lyckats missa
bildtextöversättningen.
Fy skäms!!

Vänliga hälsningar
Andreas"

Nu vet jag att Andreas väl behärskar engelska, så bildtexten gick säkert att tyda, men det skall självklart vara korrekt.

I SMB:s produktioner sker ett mycket stort antal kontroller, både korrekturläsning och andra, faktiskt fler än vad som är fallet i en vanlig förlagsproduktion. Generellt sett är kvaliteten betydligt högre på SMB:s egna böcker än på "normala" böcker på marknaden.

Det innebär tyvärr inte att vi är helt förskonade från misstag. Flera av titlarna är, som jag skrivit ovan, samproduktioner med utländska förlag där många språkversionen ska tryckas samtidigt, en mycket komplex process. Det fel som har smugit sig in på sidan 185 i Wehmachts pansardivisioner, där en bildtext är på engelska, beror inte på att vi missat översättningen utan att en kontroll av de mångspråkiga originalen har fallerat. Jag kan bara beklaga detta och förstärka våra kontroller ytterligare för att undvika dylika fel i framtiden.

Många av oss medlemmar, Andreas inkluderad, är något av konässörer och upptäcker snabbt minsta lilla fel eller tveksamhet, något jag är tacksam för. Helt felfri torde ingen bok vara, men vi arbetar hela tiden på att bli bättre.

Karelska näset 1944 - slutstriden

SMB:s särskilde militärhistoriske expert; Carl-Fredrik Geust, förklarar varför SMB kommer att fortsätta erbjuda det bästa ur modern rysk militärhistorisk forskning:

"Gunnar Nyman har naturligtvis i stor utsträckning dragit helt rätta slutsatser om bokens ryska ursprungstexts innehåll och karaktär, samt även om den enorma diskrepansen mellan Sovjets och Finlands styrke- respektive förlustsiffiror sommaren 1944 (liksom ju det stora flertalet av SMB:s initierade läsare helt säkert också gjort). Däremot har han tyvärr inte med samma intresse läst undertecknads förord och bilagor samt faktagranskarnas kommentarer, som ju helt tydligt påpekar att författarens synsätt klart skiljer sig från vedertagen uppfattning i Finland och Sverige, samt även förklarar varför man i Ryssland kallar Viborg för en urgammal rysk stad.

Viborg tillhörde ju ovedersägligen det ryska kejsardömet från år 1710 till 1917, samt har tillhört Sovjetunionen från vinterkrigets fredsslut den 13 mars 1940. Om den första bebyggelsen på den plats där staden Viborg sedermera växte upp var av svenskt, finskt, moskovistiskt eller novgordskt ursprung tvistar arkeologerna, och frågan ligger onekligen utanför bokens ramar.

I Sovjet och dagens Ryssland har man aldrig accepterat den finländska annexeringen av det återerövrade Viborg under fortsättningskriget den 6 december 1941, utan anser följaktligen att Viborg har tillhört Finland endast mellan åren 1917 och 1940.

Härmed inte sagt att undertecknad på något sätt godkänner en dylik sovjetformalistisk och bokstavstrogen ståndpunkt. Detta är ju klart uttalat i såväl förord som i bokens Bilaga 1, som dessutom med en utanför Ryssland hittills aldrig sedd detaljrikedom beskriver hur den finska ursprungsbefolkningen inte bara fråntogs gård och grund, utan även sin historia och sina traditioner genom den stalinistiska utplåningen ("steriliseringen") av alla hävdvunna ortnamn på Karelska näset.

Vid genomgång av bokens text bör läsaren trots allt även försöka läsa mellan raderna, vilket jag försökt underlätta i mitt förord genom uppmaningen att fästa uppmärksamhet även vid allt som författaren utelämnat, såsom avvärjningssegrarna vid Tali-Ihantala, Vuosalmi och Ilomants. Dessa utelämningar är ju givetvis inte slumpmässiga, utan anger tydligt hur man i Ryssland allt fortfarande vill se på andra världskrigets strider.

Som även påpekats i förordet, och som den initierade läsaren själv kan konstatera i författarens text, inte minst med hjälp av bokens nyritade kartor, var och förblir den finländska fronten den ENDA där Röda Arméns framryckning hejdades i andra världskriget innan 1940 års gränser kunde uppnås. Följaktligen hade absolut största delen av de områden som Finland avträdde aldrig erövrats i strid, uatn överläts på basen av vapenstilleståndet och fredsfördraget i september 1944.

Alla finländska faktagranskare, de bägge pansarspecialisterna överste Erkki Käkelä, ingenjörsmajor Esa Muikku samt undertecknad - är trots allt helt övertygade att den ryska boken är en viktig milstolpe i historieskrivningen om fortsättningskrigets slutskede 1944, inte minst tack vare de unika bilderna av Röda armén i strid på Karelska näset. Boken bör därför ses som ett led i en spirande dialog mellan historiker i Finland och dagens Ryssland om historiesynen rörande vinter- och fortsättningskriget.

Därmed inte uttalat ett godkännande av författarens synsätt, men vi är beredda till en fortsättning av åsiktsutbytet, vilket undertecknad bl.a. personligen strävat till genom regelbundet deltagande vid bland annat den årligen återkommande tvärvetenskapliga konferensen "Sankt-Petersburg och Norden", samt även vid Vetenskapakademin i Moskva och ryska Flygvapenakademin i Monino med föredrag om olika aspekter av VK 2, vilka minsann uppfattats som minst lika kontroversiella av de ryska åhörarna som Mosjtjanskis bok vid första ögonkastet kan te sig i Sverige och Finland, men trots detta alltid publicerats.

Den ryska synen är givetvis helt nödvändig för att få en så objektiv och mångsidig bild som möjligt av de konflikter där ryssarna varit "part i målet", det må sedan gälla Poltava 1709, första och andra världskrigen samt kalla kriget. Först genom dialog kan man kan lära sig att förstå motparten - i vardera riktningen.

SMB är även i fortsättningen - trots alla utmaningar och omfattande krav på redaktionell bearbetning - beredd att presentera modern rysk historieforskning för sin krävande läsekrets,

Carl-Fredrik Geust

Dipl.ing.
Styrelseledamot i Finlands Krigshistoriska Samfund
Hedersmedlem i Flygmuseiföreningen i Finland
Medlem av Handelsgillet i Wiborg"

Rysk historieskrivning

Fick i går ett mail från en av veteranerna i SMB, som både beställt och läst förmånsboken "Karelska näset 1944 - slutstriden". Det är en bok som är representativ för hur man från ryskt håll ser på kriget med Finland. Den är särskilt utvald av vår militärhistorieske expert, Carl-Fredrik Geust, som talar flytande ryska och har ett mycket stort kontaktnät bland ryska forskare. Men rysk historieskrivning skiljer sig en del från den svenska. Det som är allmänt accepterad sanning i Sverige (och Finlnad) är det inte i Ryssland - och vice versa.

"Hej!
I allmänhet har SMB böcker mycket god kvalitet.
Rubr. utgör tyvärr ett undantag.
Det torde vara relativt accepterat att andra världskriget i Europa främst bestod av en strid mellan två skurkstater, Tredje Riket och Sovjet.
Senaste månadsbok innehåller budskap som inte håller måttet för en historisk bokklubb ? som exempel påståendet om att Viborg befriades i samband med sommaroffensiven.
Överhuvudtaget ger boken en obalanserad och skev beskrivning. Skälet till att jag inte avbeställde var att jag trodde att det skulle vara en heltäckande beskrivning av händelseförloppet.
Jag är naturligtvis medveten om att historia aldrig kan bli helt objektiv och den främsta behållningen av boken är att den styrker att Ryssland har mycket att göra vad gäller erkännandet av Sovjets vidrigheter.

Det är min förhoppning att SMB inte på motsvarande sätt låter en tysk ?historiker?, fortfarande nazist göra en motsvarande beskrivning av ex vis det tyska anfallet på Polen ( ?det berättigade skapandet av lebensraum öster om Tredje Riket?). Anfallen på Finland hade fått samma effekter om inte finnarna hade varit så skickliga. Detta framgår indirekt även av författaren mht föreliggande beskrivning styrkeförhållanden ? dock utan närmare reflektion. Bägge anfallen på Finland utgjorde ett bevis på ofantlig Sovjetisk oskicklighet om styrkeförhållandena beaktas. Även slutsatserna i boken är därför grovt felaktiga ( ?skickligt genomförd offensiv?).

Visserligen finns förord och kommentarer som i någon mån balanserar ? men dessa kommentarer borde ha förstärkts med någon form av tydlig giftstämpel, åtminstone i ingressen till varje kapitel.
Summa summarum har boken karaktären av ett sovjetiskt propagandadokument.

Hälsningar

Gunnar Nyman"

Så långt Gunnar. Genom att läsa SMB:s böcker vidgar man sin horisont. Jag misstänker t.e.x. att det INTE i Ryssland är allmänt accepterat att det 1941-45 var en "skurkstat" som förde krig mot nazityskland (även om de flesta är mycket kritiskt inställda till Stalins terrorvälde). Carl-Fredrik Geust kan också berätta mycket om den ryska historieskrivningen visavi krigen mot Finland.

Amerikanska inbördeskriget

Fick precis ett brev från Jonas Sjöberg, som varit medlem i SMB ett par år. Han skriver så här:
"Ett krig jag gärna skulle vilja läsa mer om är det Amerikanska inbördeskriget. Finns de några planer på en övergripande historik om detta krig?"

Svaret på frågan är nej. Anledningen är att intresset inte är så stort. I intresseordning är vi SMB:are intresserade av:
Andra världskriget, 98%
Första världskriget, 53%
Svensk stormaktstid, 47%

Sedan följer andra intressen längre ned i listan. Ointresset är som störst för antiken samt Napoleontiden; här talar vi om en intressegrad på 12-17%. Av de tusentals enkätsvar med konkreta förslag på titlar som jag fick sommaren 2006,var det bara ett fåtal som berörde amerikanska inbördeskriget.
Vi har dock aldrig specifikt frågat om amerikanska inbördeskriget; men i kommande enkäter skall vi göra detta. Anar dock att resultatet kommer att bli negativt.

Kartor och illustrationer

Jag har många gånger köpt böcker om krigföring, där det inte finns en enda karta, trots att det handlar om militära operationer, där kartor är ett måste för att förstå sammanhanget. Många med mig har retat sig på detta. Här är ett brev från Ulf i Trosa:

"Hej

Nu måste jag reagera. Jag har köpt ett antal böcker och nu läser jag senaste ?Pennan och svärdet?.
Vid ett flertal tillfällen finns ingen korrelation mellan text och kartor, som finns med i samma artikel/bok. Nu läser jag senaste ?Pennan och Svärdet? och på sidan 5 skriver man under en bild ??.vid Abborrfors? och ??i Savolax? men på kartan under vilken texten står finns dessa orter inte utmärkta. Det här är kanske inte ett bra exempel men det har hänt flera gånger i dom böcker jag köpt och det är mycket irriterande.
Kartor är bra och ska vara med för att man ska kunna följa olika förlopp men dom orter, som nämns i texten måste finnas utmärkta.

Med vänlig SMB-hälsning

Uffe"

Ulf! I princip har du rätt. Att sätta ut ALLA orter som nämns i texterna är oftast inte praktiskt möjligt, men läsaren måste i vart fall få en uppfattning om operations- och anfallriktningar. Utan kartor står man sig ofta slätt.
Ett av skälen till att SMB börjat göra böcker i egen regi är att de kommersiella förlagen ofta tar ganska lätt på det där med kartor och illustrationer. De böcker som har SMB:s vapen på omslaget är alltid försedda med kartor och illustrationer. Vi är inte perfekta, men normalt mycket bättre än kommersiella förlag när det gäller att få till bra kartor och relevanta illustrationer.

Vad gäller aktuell Pennan & svärdet var syftet med kartan att ge information om anfallsriktningarna, vilket jag nog tycker att vi lyckats med. Men nog hade Aborrfors kunnat sättas ut. Bättring utlovas till nästa gång.