Hälsning från Curt!

SMB:s nestor och tillika en av grundarna, major Curt Johansson, bifogade ett brev med senaste numret av Pennan & svärdet. Curt är, precis som många av oss medlemmar, väldigt orolig över de risker som nedmonteringen av det svenska försvaret innebär.

Många har skrivit till Curt och alla brev har lästs upp för honom. Curt håller ju på att bli blind och har mycket svårt för att läsa. Här är ett av många brev som nått Curt. Jag läste själv upp det för Curt för bara 20 minuter sedan:

"Hej!

Skulle vara mycket tacksam om Ni kunde framföra följande hälsning till "den gamle majoren":

Curt,
När jag läser ditt medföljande brev i senaste Pennan & Svärdet blir jag både glad och tacksam. Jag blir glad för att Du tar upp det säkerhetspolitiska läget i Sverige. När SMB för ca 1 år sen ringde hem till mig och frågade om vad jag önskar för typ av böcker tog jag upp precis det Ni nu levererar tillsammans med månaden förmånsbok, "Ryssland och den svenska nedrustningen".
Tack!

Jag är en av de personer du nämner i ditt brev som känner mig både maktlös och orolig för utvecklingen av det svenska försvaret. Endast 33 år gammal som jag är har jag ändå upplevt det kalla kriget, jag minns som igår ubåtskränkningarna, TIR-lastbilar, polska tavelförsäljare, sovjetiska militärparader med strategiska kärnvapenrobotar på röda torget mm.
Det är med stor olust jag de senaste 15 åren bevittnat den totala nedmonteringen av det svenska försvaret.

De senaste dagarnas händelser i Georgien är nog tyvärr ett bevis för att vi som varnat för att "fred i vår tid" är en utopi har haft rätt. Därför är det med glädje jag ser att SMB nu tagit fram denna bok som kanske kan belysa vad som egentligen försegår med det svenska försvaret.

Jag känner en enorm tacksamhet till personer som dig, när du i brevet berättar om din roll under kriget och vad som förväntades av dig om kriget även kommit till oss. Du har gett så många år av ditt liv till den svenska krigsmakten, till skyddet av Sveriges frihet och oberoende - för det har du min och många andras stora tacksamhet och respekt.

Min morfar som var med i kriget på den finska sidan sa ofta till mig i samband med att han berättade självupplevda krigshistorier, -man har inte soldater för att kriga, man har soldater för att slippa kriget. Du var en av de soldater Sverige hade som säkert bidrog till att vi slapp kriget. Tack!

Jag vill avsluta med att trots din sviktande hälsa önska dig en bra fortsättning på livet. Och du, trots att din syn börjar försvinna så hoppas jag att du kan avnjuta flera goda böcker, numer finns det ju ljudböcker.

Med respektfulla hälsningar, Jonas Hedlund"

"Tackar så mycket för brevet, Jonas. Det är verkligen fint. Det finns inte så mycket för mig att tillägga. Du har i ditt brev sagt det som finns att säga om det svenska försvaret.
Jag drar mig dock till minnes den där majdagen 1940. Vi stod i skogsbacken ungefär 2 mil från norska gränsen. Ett tyskt angrepp bedömdes vara omedelbart förestående.

Då bad löjtnanten om frivilliga till ett spaningsuppdrag, som innebar att vi skulle observera fiendens framryckning bakom fiendens linjer och rapportera per radio. Det säger sig självt att det var förenat med livsfara. Jag tog ett steg framåt och omedelbart efter det så tog tre meniga också ett steg framåt. Jag tvekade inte den gången och hade inte heller tvekat att försvara Sverige under årens som följde.
'
Tack än en gång Jonas, för ditt brev.
Curt Johansson
[dikterat för P-A Lundström)

SMB sticker ut!

Jag funderar på vad som gör att SMB går framåt, medan i stort sett alla andra liknande verksamheter går kräftgång.

En framgångsfaktor är nog att vi vågar sticka ut. Så kallar sig Mona, Diana och Annika själva för det de är, "flickorna i Hallstavik". Vår medlemsombudsman, Raija , har "Raijas pojkar" i Boden. Vår nestor, den snart 90-årige majoren Curt Johansson, skriver brev på sitt alldeles eget sätt, lite ålderdomligt, men charmigt.
SMB är en verksamhet av entusiaster för entusiaster och alla kommunikation, vare sig det är medlemstidning, brev, e-brev eller annat kommer direkt från hjärtat.

Det finns några "vän av ordning" som har väldigt svårt för att förstå att Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek inte fungerar som en vanlig kommersiell verksamhet. Det händer - dock ganska sällan - att jag får brev från medlemmar som starkt motsätter sig allt som inte är 100% politiskt korrekt, allt som sticker ut, allt det som gör vår klubb till det den är.

En egenskap delar alla "vän av ordning": Synpunkterna adresseras ALDRIG direkt till den de berör.

Det kan komma brev som tycker att flickorna i Hallstavik skall sluta kalla sig flickorna i Hallstavik, då det inte upplevs som politiskt korrekt. Svar går då snabbt tillbaka att vederbörande gärna får framföra sina synpunkter till Mona, Dina eller Annika personligen. Intresset för att direkt tala med dem som är berörda är dock noll.

Likaså händer det någon sällsynt gång att det kommer synpunkter på Curt Johanssons språk, som anses ålderdomligt (som om man kan ändra på en 90-årig gentleman!). Även här erbjuds vederbörande kommunicera direkt med majoren och framföra sin kritik, men ingen "vän av ordning" har hittills utnyttjat möjligheten.

Begreppet "Raijas pojkar" faller inte heller alltid i god jord, men synpunkten framförs aldrig till Raija personligen. När vederbörande erbjuds den möjligheten ryggar han alltid förskräckt tillbaka.

I våras djupintervjuade just Raijas pojkar över 1000 av oss medlemmar. En fråga som ställdes var vad vi uppskattade med medlemskapet. I korthet var det tre saker:
1. Genom SMB får de flesta av oss vårt intresse för militaria och militärhistoria tillfredsställt.
2. Den personliga tonen i all kommunikation uppskattas enormt och är ett starkt skäl till att vara kvar i klubben.
3. Medlemstidningen "Pennan & svärdet upplevdes av de flesta som omistlig.

I dessa tider av allt större likriktning tror jag det är viktigt att stå ut från mängden, givetvis utan att chockera eller verka stötande. Undersökningsresultaten ger mig belägg för det jag, och SMB:s styrelse, hela tiden trott och arbetat för.
SMB är en annorlunda verksamhet på alla sätt och detta märks i allt vad vi gör.

John Wayne som Lauri Törni - 1968!!

För några dagar fick jag ett brev, som berättar om en kväll i slutet av 1960-talet. Det är 40 år sedan och tidsandan var en helt annan. Så här berättar Rolf, en av veteranerna inom SMB:

"Det var nog omslagsbilden med John Wayne som fick mig att minnas den där kvällen vid mitten av 1960-talet utanför en biograf (numera nedlagd) vid S:t Eriksbron här i Stockholm. Bakom ryggarna på ett polisuppbåd stod jag bland publiken till kvällens föreställning av De gröna baskrarna. Framför poliserna stod de som inte tänkte se filmen och som högljutt talade om varför.

De blev ingen föreställning. Någon tuttade på en rökfackla inne på biografens toalett, allt blev fördröjt och till sist ställdes visningen in. Publiken förbereddes på att få lämna platsen och sedan demokratiivrarna även hade krossat ett fönster på en helt oskyldig skivaffär bredvid bion, var deras dagsverke avklarat. Vi kunde alla gå hem, var och en till sitt.

(Jag har fortfarande inte sett filmen?)

- - -

För övrigt ser jag fram emot de kommande böckerna om Östersjöns historia. Det blir bra läsning!

Tack för ordet, och sommarhälsningar,

Rolf Irbrant

Tack Rolf, för ditt brev. Jag är övetygad om att det väcker minnesbilder till liv hos fler än en av alla de som läser detta blogginlägg.

Mer applåder!

I dag hade jag nöjet att bläddra i tryckarken för boken om Mannerheimriddaren Lauri Törni (boken är tryckt och bilen med densamma skall i morgon kväll köra ombord på färjan till Sverige). Den trycks nämligen i Finland, av välrenommerade Bookwell i Borgå.

Breven och mailen med lovord över att SMB tagit initiativet till att översätta den till svenska är många. Här är ett, från en mångårig medlem i klubben:

"Tacksam för att boken om Törni kommer ut på svenska,inte för egen del, utan för en del studenter, som är usla i engelska.Utländska boktitlar väcker protester!På universitetsnivå!!

Nåväl Törnis öde berör mig djupt,jag har släkt och vänner i Harrström (världens svenskaste plats )

Där är han legend av förståeliga skäl.

Jo, visst skaffar jag inte minst genom SMB material om Finlands tre 1900-tals krig,men även mängder av finlandssvenskt kulturmaterial. Jag stoppar alltid in vinklingar om Finland i min undervisning. En kurs rör nordisk kulturhistoria och det häpnadsväckande så lite som dagens unga studenter vet om vårt östra grannland. Vasa är ju Umeås närmaste grannstad, tyvärr nu med fullkomligt usel färjeförbindelse, vilket hämmar kontakterna över Kvarken.

Därför uppskattar jag SMB:s finska inriktning.

Med de bästa hälsningar

Erik Boman
Senior lecturer Umeå universitet"

Brevet från Erik värmer, då SMB verkligen gör ALLT för att publicera böcker som rör Finland (och som är utgivna på svenska). Vi har ett nära samarbete med flera finlandssvenska förlag och institutioner och det är få som satsar lika mycket på att förmedla kunskap om banden mellan Sverige och Finland som SMB. Under 600 år var vi samma rike och Finlands 1900-talshistoria är dramatisk. Precis som Lauri Törnis liv är rena rama äventyrsberättelsen.

"Det där är ju Curt Johansson...."

"...det är ju han som skriver i Pennan & svärdet", utbrast mannen på akuten i Östersund när major Curt Johansson fördes in på bår.
Curt Johansson är en av SMB:s grundare och har på senare tid haft problem med hälsan, men är nu på bättringsvägen. Om Curt fick snabbare och bättre vård p.g.a. att han blev igenkänd förtäljer inte historien, men svensk sjukvård brukar visa sig från sin bästa sida just vid riktigt allvarliga akuta sjukdomsfall.
Breven och telefonsamtalen som önskat Curt bättring har varit många. Jag talade personligen med honom i kväll och han var väldigt tacksam för alla välgångsönskningar som nått honom.

Curt uttryckte också sin stora tillfredsställelse med att så många av oss medlemmar har beställt de böcker han arbetat så hårt för att få fram; "Den glömde soldaten" samt "Lauri Törni".