Läget i Försvarsmakten

"Partier i ryska duman har geografisk expansion på agendan. En expansion av Ryssland eller ryska intressen till Östersjön skulle allvarligt försämra Sveriges säkerhetspolitiska läge och bör aktivt motarbetas."

"Tvärs över Östersjön är folken i högsta grad medvetna om att kampen mellan demokrati och nationalism långtifrån är över. 1900-talets kamp mot kommunism och nationalism är bara till hälften avgjord och fortsätter under 2000-talet. Vi tror inte att svenska folket accepterar att motståndare till det ledande politiska partiet mördas utan att rättsväsendet reagerar, eller att grannländer attackeras därför att en staty har flyttats."

Detta är citat av generallöjtnant Johan Kihl i gårdagens Svenska Dagbladet. Debattartikeln under Brännpunkt är ett av många inlägg i den försvarsdebatt som började våren 2008, men på allvar blossade upp efter den ryska attacken på Georgien i augusti.

SMB gav - med överraskande god timing - ut boken "Ryssland och den svenska nedrustningen" i augusti (författare Lars Gyllenhaal). Vi håller oss underrättade om läget i Försvarsmakten och om det kommer ut någon intressant bok, så kommer den givetvis att erbjudas i SMB.

SMB bokutgivning

I SMB erbjuder vi en hel del litteratur, framför allt smal speciallitteratur, på engelska. Om detta finns det åsikter. Här är ett mail som jag fick i dag.

"Hej!
Har som flygintresserad fått erbjudande om om flygböcker från andra världskriget. Det tackar jag för. Men, mina kunskaper i Engelska är sådana att jag ej har någon glädje av dem.

För övrigt finns det en massa böcker på svenska om andra världskriget på alla områden, nästan. T. ex. om ubåtskriget där varenda tysk u-båts förehavande är dokumenterat. Men luftkriget över Tyskland? Finns ingenting. Jo! Förstörelsen i tyska städer av alla bomber kan man läsa om. Kriget i luften med alla bomplan, hur organiserades alla luftflottor, hur navigerade dom, hur försvarade de sig?
Hur kunde USA tillverka så många flygplan på så kort tid? Ställa om alla industrier? Utbilda besättningar? Föra över allt flyg till Europa? Anlägga flygfält i England? Osv. Allt detta saknar jag.

Det måste finnas litteratur som skulle kunna översättas till svenska. Det skulle kunna bli många böcker att fylla ut det hål i andra världskrigets historia som fattas i SMB:s utgivning.

Med vänliga Hälsningar

Bo Karlsson."

Bo har givetvis rätt. Det finns många böcker som kan skrivas och många som kan översättas. I dagsläget producerar SMB hela 35 böcker/år i egen regi. Varför då inte ännu fler?

Jo, det finns en gräns för hur många böcker vi medlemmar klarar av att beställa i tillräckligt antal. Och den gränsen går vid ungefär 35 böcker. Förutom böcker som skrivs särskilt för klubben efter önskemål från oss medlemmar, så letar vi böcker för översättning på flera håll.

Bäst koll har vi på utgivningen i Storbritannien, Polen, Finland och Ryssland, men även Tyskland, Frankrike, Norge och Danmark kan komma ifråga. jag kan lova Bo att vi i framtiden kommer att ge ut ännu fler böcker om militärflyg - både egenhändigt skrivna och översatta. Senaste flygboken var i oktober - Luftkriget över Finland. Här fick vi bl.a. svar på frågan hur det lilla Finlands flygvapen och luftförsvar klarade av att hålla det sovjetiska flyget stången under fortsättningskriget.

Lån går alltid att få - men bara om pengarna inte behövs!

Även SMB har fått känning av finanskrisen. Inte så att det beställs färre böcker, men däremot blir det svårare att värva nya medlemmar. Och det är ju inte så konstigt. I hårda tider minskar benägenheten att binda sig för ytterligare en utgift. Och känner man inte till SMB och har lärt sig att uppskatta fördelarna kan det bli så att man avstår ifrån att bli medlem.

Ett skäl till att tiderna kommer att bli svårare än de flesta tror är att många av landets företag har mycket lån, men små egna tillgångar. Jämfört med tidigare nedgångar har många företag - både i Sverige och utomlands - väldigt svaga balansräkningar. Med det menas att företagets tillgångar är finansierade med lån och inte eget kapital. Om det i sett sådant läge blir förluster finns det ju inga reserver att tillgå.

Under 2005-2008 betalades det i Sverige ut ett par hundra miljarder i "överutdelning" till aktieägarna genom såväl förhöjda utdelningar, engångstudelningar som återköp av företagens egna aktier. Ett av skälen till detta var att ett litet antal s.k. riskkapitalister, med Christer Gardell som främste företrädare, gick till attack mot alla företag som enligt dem sköttes "konservativt", d.v.s. lite lån och mycket sparade egna pengar.

Bläddrade precis i tidningen Veckans affärer från slutet av 2006 och hittade följande intervju med Christer Gardell, där han säger sig vilja byta ut alla de företagsstyrelser som inte "optimerar kapitaltstrukturen", d.v.s. delar ut de egna pengarna och lånar för att täcka de ekonomiska hål som då uppstår.

Så här sade han då, för dryga två sedan:

Vad tycker du om börsbolagens styrelser?
?Just i de finansiella frågorna lyser kompetensen med sin frånvaro. Riskkapitalbolagen skulle sätta ihop en skola som heter ?Finansiering av balansräkningen? och bjuda in alla som sitter i börsstyrelserna och lära dem. Det är en ny affärsidé för EQT.?

Vad kan börsen lära av riskkapitalisterna?
?De har en mycket modernare syn på balansräkningarna. Det ger dem en kostnadsfördel jämfört med börsen som fortfarande jobbar enligt stenåldersprinciper. Så länge börsbolagen slarvar med kapitalkostnader så kommer private equity-fonderna att köpa loss dem.?

Vem är det som slarvar?
?Styrelserna, de ser lån som något läskigt i stället för något bra och billigt. Det gäller att få bort det gamla tänket att eget kapital är det bästa. De får väl skriva in sig i EQT-skolan. Conni Jonsson, Robert Andreen, Harald Mix och Björn Savén är professorerna.?

Att lån är "bra och billigt" har nog Gardell fått äta upp både en och två gånger. Han håller för övrigt en låg profil numera. Det är nog bäst så.

Lägg ner!!!

Det heter att man inte skall kasta sten i glashus. Så med tanke på att SMB på senare tid tagit längre tid än 24 timmar på sig för att svara på ett mail, borde jag kanske avstå. Men jag kan inte.

Jag har provmedlemskap i många av landets bokklubbar och har nu skickat mail till dem, där jag skriver att jag glömt medlemsnumret eller inte kan komma ihåg vilken e-postadress jag registrerat och ber dem svara skyndsamt. Detta för att testa servicenivån.

Döm om min förvåning när jag inte fick något svar - från någon av den. Inte förrän på tredje dagen från det jag skickat mailet visade en av bokklubbarna ett livstecken och svarade på den ganska enkla frågan. Övriga dröjde i upp till två veckor!!!

Uppenbarligen lägger man mailen på hög och svarar när man anser sig har tid. Mailbesvarandet och medlemskontakten blir ett läglighetsarbete. Tänk om jag skulle avbeställa en bok och mailet ligger i två veckor. När det väl öppnas har boken gått i väg till posten för länge sedan. Är det en positiv medlemsupplevelse?

När jag testade landets två ledande nätbokhandlare, Bokus och Ad libris, kom svaren mycket snabbt, redan samma dag.

För mig står det helt klart att ett mail i normalfallet skall besvaras inom 24 timmar. SMB:s servicenivå skall i detta fall vara jämförbar med internetbokhandelns. Så du kan räkna med att vi kommer att hålla vad vi lovar.

För de av landets bokklubbar, som väntar i veckor på att svara på enkla medlemsförfrågningar, (och föga förvånande förlorar medlemmar i snabbare takt än vad de värvar nya) kan jag bara lämna ett råd: Lägg ner! Böckerna kan köpas både billigare och enklare i internetbokhandeln och klubbarnas servicenivå är pinsamt låg. Existensberättigandet kan på goda grunder ifrågasättas.

För att citera Oliver Cromwell i hans tal till det långa parlamentet 1653:
"You have sat here for too long for anygood you are doing. Depart, I say, andlet us have done with you. In the name of God, go! "

Har du som läser detta synpunkter på hur SMB kan förbättra sin verksamhet, maila mig på per-anders.lundstrom@smb.nu

Peter Englund höjer statusen för ämnet militärhistoria

Fick i går det mail från mångårige medlemmen Torbjörn Alm.

Han skriver:

"Hej!

Ni måste uppmärksamma Peter Englunds utnämning! Få har väl som han populariserat militärhistoria på vetenskaplig grund. Nu är det rumsrent t.o.m. i Svenska Akademien. För tjugo år sedan fanns inga tidskrifter med historia, nu finns tre! När jag introducerade konfliktsimuleringsspel i Sverige 1974 i Soldat & Teknik, var dessa så gott som okända.

Vänliga hälsningar

Torbjörn Alm"

Att Peter Englund blivit utnämnd till ständig sekreterare i Svenska akademien har väl knappast gått någon förbi. Självklart har det glatt alla oss som läst hans böcker, alltifrån den livfulla skildringen av slaget vid Poltava, via Erik Dahlberg till den senaste boken om Första världskrigtet.

Självklart kommer vi under 2009 att uppmärksamma Peter Englunds stora insatser till militärhistoriens fromma. Först och främst kommer vi till våren att presentera hans bok om Första världskriget "Stridens skönhet och sorg" som premiebok. Det kommer också att komma en något reviderad och utökad nyutgåva av hans bok Poltava, som givetvis kommer att återfinnas i Pennan & svärdet. Dessutom har Peter Englund intresserat sig för de av SMB sponsrade utgrävningarna i Poltava.

Torbjörn! Jag hoppas att du blir nöjd med svaret. Hos SMB ställer vi ingalunda Peter Englunds ljus under skäppan.

Pennan special om Första världskriget - intressant läsning eller tröttsam upprepning?

Varje dag får jag ta emot ett antal fysiska brev och e-brev. Det verkar som om många av oss medlemmar har använt jul- och nyårsledigheterna till att fundera och sedan skriva till SMB och delge tankar, idéer och förslag. Nästan alla är positiva och konstruktiva, som t.e.x. nedanstående brev från Dan Smidt.

En del av breven tar upp frågor som är av allmänt intresse, varför jag väljer att besvara dem på min blogg. Den fråga Dan tar upp kan intressera fler av oss än Dan och mig, varför jag tar upp den här.

Bakgrunden är den storstilade serie om första världskriget, som SMB tagit initiativ till. Om denna serie har vi informerat i såväl e-brev som på webben. Senast en Pennan & svärdet special utan reklam, men däremot flera artiklar om främst första världskriget, men även om arbetet med detta stora verk.

Så här skriver Dan:

"Bäste styresman!

Igen har jag fått en påminnelse om att SMB avser eller kanske bättre, som bäst håller på att påbörja leveranserna av första delen om VK1. Jag vet uppriktigt sagt inte vilken gång i ordningen jag antingen fått ett mail eller information om detta. För bara ett par dagar sedan damp det ner en broschyr enbart framtagen att marknadsföra den nya bokserien.

Jag har full respekt för att klubben påtar sig ett mycket stort ekonomiskt ansvar då man kastar sig in i ett projekt som detta, dock och detta är min poäng jag blir inte mer såld på bokserien för att ni tjatar om det gång efter annan. Jag måste säga att jag känner mig påflugen och kanske nästan lite trakasserad av allt detta tjat. I sakens natur ligger att medlemmar i bokklubb är läskunniga, jag har således hört allt detta förr och så vitt jag kan bedöma har inget nytt tillkommit. Så varför detta eviga tjatande???

Personligen hade jag redan bestämt mig för länge sedan, kanske redan innan planerna på ett dito bokverk från SMB kom på tal, jag var inte helt enkelt inte intresserad av ett verk om VK1 och i alla fall inte nu. Dessutom får det för övrigt inte plats i min redan överfulla bokhylla.

Kanske klubben kunde ha hövligheten att i en mer sansad ton fråga runt bland medlemmarna om man är intresserad av ett kommande tänkt bokverk och baserat på de svar man får göra en rimlighetsbedömning om man skall gå vidare eller inte. De medlemmar som då svarar ja, får helt enkelt genom ex. en handpenning sen förbinda sig att köpa hela bokserien ? osedd (vilket väl i och för sig för övrigt alltid gäller vid bokköp) och först därefter rikta informationen till de medlemmar som kanske inte aktivt svarat nej eller bara helt enkelt gett fasiken i att svara.

Min uppmaning till klubben är alltså att spara lite på pengarna för marknadsföring och kanske samtidigt även lite på tjatet.

Slutligen så bör man väl, i synnerhet då man som jag mer eller mindre bara gnällt, även komma med lite beröm. Jag tycker att klubben är på det stora hela taget är och agerar mycket bra, annars anar jag, kunde man (läs jag) väl bara be att få lämna den, och det vill jag ju inte.

Vill samtidigt passa på att komma med ett litet embryo till önskemål och förslag. Eftersom det är så stor ekonomisk risk för klubben att i egen regi trycka och producera stora bokverk, så kan man ju tänka sig en annan något billigare väg gå. Jag personligen är bl.a. intresserad av Mellanöstern konflikten/konflikterna och skulle därför gärna vilja slå två flugor i en smäll. Varför inte erbjuda medlemmarna tematiskt upplagda boktitlar, som redan finns och är tryckta och som ex i fallet Mellanöstern kanske spänner från upplösningen av det Ottomanska riket över VK1 och VK2 till den mer aktuella Israel ? Grannländerna konflikten vidare över Gulfkrigen, Afghanistankrigen osv. Detta gärna kryddat med böcker som innehåller både fakta och fiktion om länder och människor i regionen, kanske biografier och liknande. Då skulle man till en rimlig peng kunna få en bred tematisk beskrivning över ett område och kunna lära sig om upphoven till dagens konflikter i detta område ? kunde detta upplägg kanske vara något för klubben att testa? Som liten extra krydda kan man kanske tänka sig att P&S innehåller någon eller några artiklar med anknytning till det aktuella temat.


Med vänliga hälsningar
Dan Smidt"

Alldeles bortsett ifrån att Pennan & svärdets redaktör och skapare, Patrik Nilsson, blev illröd i ansiktet när hans mödosamt ihopsatta specialnummer av Pennan & svärdet om Första världskriget med flera intressanta artiklar benämns "broschyr", så ställer Dan en korrekt fråga: Hur mycket information är lagom information?
Svaret är: Det beror på.

Dan har förvisso rätt i att vi medlemmar i klubben är läskunniga, men av det följer inte att vi tar till oss information. För många av oss - inte mig, Patrik och Dan, men de flesta andra, finns det viktigare saker i livet än Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Det gör att vi tar in information väldigt selektivt. För att vi skall varsebli något, t.e.x. en bokserie om Första världskriget, krävs att vi informeras 3-4 gånger, gärna via olika kanaler och att informationen har olika infallsvinkel. Om detta må man tycka vad man vill, men så är det.

Inför varje stort projekt lägger vi upp en informationsplan, där det berättas om projektet via e-brev, på svarskortet till Pennan & svärdet samt genom de "strängt personligt" som jag skriver och som varje månad medföljer bokpaketen. I just detta fall har vi också gett ut ett specialnummer av Pennan & svärdet som bara handlar om just Första världskriget. Anledningen var att bland oss medlemmar väcka intresse för denna konflikt, som i Sverige och Finland hamnat i skuggan av dess efterföljare, andra världskriget.

Dan har dock en poäng: Vräk inte ut information hur som helst - det tröttar bara. Därför selekterar vi ofta informationen. Så fick inte alla av oss i klubben specialnumret av Pennan & svärdet. Ungefär 1/3 av oss hade en beställningshistorik som klart indikerade att det inte fanns något intresse för just 1. världskriget. Här skickades intet specialnummer av Pennan & svärdet ut. Men vi övriga, däribland jag och Dan, fick tidningen.

Detta blogginlägg kommer med all säkerhet att leda till att några av oss medlemmar hör av sig till SMB med frågan: Varför fick jag inte specialnumret av Pennan & svärdet. Varför tillhör jag den tredjedel som selekterades bort?

Svaret är att SMB gör en rimlighetsbedömning och att vi i 97% av fallen har rätt. Vi vet att de flesta, men inte alla, behöver informeras 3-4 gånger. För de allra flesta är detta bra, men för den några av oss hade det räckt med information en gång, för andra skulle det ha behövts 5-6 informationstillfällen. Samma sak med dem som jag och vår medlemsombudsman Raija Olsson har bedömt inte vara intresserade av första världskriget. Vi har säkert gjort rätt bedömning i de allra flesta fallen, men i några fall har vi bedömt fel.

Du kan dock lita på att SMB gör en mycket noggrann bedömning över hur mycket information som skall ges. Denna bedömning är inte grundad på tyckande, utan på beprövad erfarenhet och ett omfattande statistiskt underlag. Träffsäkerheten är överraskande stor.

Avslutningsvis tycker jag att Dans idé om återutgivning av äldre titlar "Varför inte erbjuda medlemmarna tematiskt upplagda boktitlar, som redan finns och är tryckta" är alldeles utmärkt. Vi planerar att göra just detta, men det fungerar inte i specialfallet första världskriget. Detta beroende på att den svenska utgivningen i ämnet har varit nära nog obefintlig. Det finns helt enkelt inga gamla böcker att ge ut. Därav SMB:s stora satsning på ett verk i sex band.

SMB och mångspråkigheten

Då och då kommer det önskemål om böcker på fler språk än svenska och engelska. Det handlar om norska och danska, men även franska och tyska.

Beträffande danska har vi försökt - med förödande resultat. Svenskar vill inte läsa danska - oavsett ämne.
Hur är det då med tyskan och franskan? Fick ett brev om detta¨

"Hej P-A

Läste ditt "Strängt personligt" -utskick där du berättade om kritik som SMB fått för att bokklubben har så kraftig slagsida mot engelskspråkig litteratur (av de utländska böcker som säljs). Bl a hänvisade du till S. Sivers i Falun (och jag har ju inte läst vad han skrivit) och du lät påskina att han menade rysk litteratur och forskning när han tillskrev SMB med sin kritik. Det är möjligt att det var detta han ville påtala, men mycket viktigare är istället avsaknaden av litteratur från Tyskland, detta är framförallt allvarligt med tanke på att SMB:s medlemmar just är mycket intresserade av Andra världskriget, något som ni så väl vet efter alla dessa år.

I Tyskland finns säkerligen massor av intressanta böcker att hämta/översätta för utgivning i SMB, alltsedan de första memoarerna efter 2:a världskriget började dyka upp till senare års forskningsrön. Här är SMB usla kan vi nog enas om, inte sant?

Skulle man gå igenom Pennan & Svärdet t ex de senaste 10 åren skulle man troligen hitta 99% engelsk/amerikansk litteratur, DVD-filmer, artiklar, ja, t o m tidningens omslag har väl knappt haft nån affisch från andra länder än de allierade, Sovjet, Sverige och kanske Finland, men inte från så många fler (ett lustigt, mycket ovanligt undantag är ju precis senaste P&S, sent ska "synadaren vakna och jag kan inte komma ihåg när jag såg nåt senast från Tyskland? Mycket märkligt om man betänker att litteratur om Andra världskriget oftast är företrätt i P&S näst intill varje gång.

Ni har alltså en hel del "försyndelser" att reparera tycker jag för att SMB med P&S ska kunna visa på en allsidig, intressant och genom bredden av källor, objektiv litteratur (dvs subjektiva beskrivningar kan tillsammans med andra källor som ställs emot dessa skapa ett mycket mer fullödigt och intressant bokklubbsutbud än vad som är fallet för tillfället). Därmed inte sagt att detta för den sakens skull är för dåligt dock. Hade det sistnämnda gällt hade jag givetvis inte fortsatt varit medlem, men jag vill istället slå ett slag för fler perspektiv (åtminstone vad gäller andra världskriget där minst tre perspektiv var rådande på stormaktsnivå) och därmed höja den intellektuella nivån på bokklubben, till fromma för alla (tänkande) medlemmar.

Följaktligen bör ni åtgärda ovanstående med en omprioritering av resurserna så att den tyska marknaden scannas av efter intressant litteratur för oss SMB:are. Lycka till med detta,

Tack för din tid, med vänlig hälsning,
SMB-medlem Rikard Landelius, Stockholm "

Jag tackar Rickard för hans synpunkter. Det är t.o.m. så att jag delar dem. Vi skall dock skilja på två saker: Dels att i grunden känna ett lands bokutgivning för att i Pennan & svärdet kunna beställa de relevanta titlar som ges ut, dels att mer översiktligt scanna ett lands bokmarknad för att hitta böcker lämpliga för översättning.

I dagsläget vet vi ALLT om den svenska och finska bokutgivningen och scannar lite lätt av den tyska, polska, litauiska, estniska, franska och ryska utgivningen. Den engelska följer vi bättre just för att så mycket litteratur kommer därifrån (framför allt köper vi in mycket originalböcker) medan vi lite lätt scannar av den amerikanska.

Att grundligen lära känna ytterligare en bokmarknad mäktar vi inte med, men däremot har vi på senare tid aktivt försökt öka utbudet av översatt militärhistorisk litteratur. Då inte bara från engelska, utan även från ryska, finska, tyska och franska. På lite sikt kommer även norska och polska, troligen även litauiska.

Så jag tror att Rickard i framtiden kommer att bli än nöjdare med bokutbudet i SMB, detta i takt med att vi än mer allsidigt speglar den militärhistoriska utgivningen i världen. Dock: Störst - och bäst? - utgivning av militaria/militärhistoria finns i Ryssland, Storbritannien och Polen. Sedan följer övriga länder.