Vi medlemmar i klubben - men inga andra - får i december i år nöjet att läsa boken "Hitlers pirater" av Rickard
Areschoug. Med ensamrätt för
SMB kommer då det ultimata verket om den
kaparverksamhet som
Hitlertyskland bedrev på världshaven under de första krigsåren.
Här ett utdrag ur bokens inledande kapitel:
?Den lätta kryssaren lämnade striden kraftigt brinnande. Snart var hon bara hon bara en glödande prick mot natthorisonten över Hajhavet utanför Australiens västkust. Till slut slukades den upp av mörkret. Detta var det sista man kom att se av fartyget på 66 år tills vraket hittades av en
undervattensexpedition 2008.
Under denna novemberkväll 1941 utspelade sig en strid mellan ett modernt kraftfullt örlogsfartyg, lätta kryssaren
Sydney, och en av tyska flottans hjälpkryssare, Kormoran. Det på pappret svagaste fartyget, Kormoran, lyckades med något som av många sågs som omöjligt.
Det tyska fartyget hade varit maskerat som ett ordinarie,
nederländskt handelsfartyg,
Straat Malakka, och därigenom lurat kryssaren till ett extremt kort stridsavstånd.
Man hade sedan hissat den hakkorsförsedda örlogsflaggan och demaskerat sig.
Bakom luckor i skrov och brädgångar fanns kanoner samt torpedtuber som gav en mördande eld. Det australiska fartyget var helt oförberett med sina 15,2 cm kanontorn i
midskeppsläge. Den snabba tyska
eldgivningen hade snart förvandlat henne till ett brinnande inferno. Nästan omgående slogs de två förliga tornen ut ? bara de
aktra tornen kunde skjuta tillbaka dessa tystnade snart.
De som överlevt den inledande striden, kämpade nu för att rädda sitt fartyg och sina liv. Kryssaren gjorde slutligen ett försök att komma från drabbningen och söka skydd i nattmörkret.
Ingen av de 645 männen i
Sydneys besättning överlevde. De vrakspillror som man fann var bara en trasig livflotte och en flytväst. Det enda misstänkta offret som påträffades var en starkt
förruttnad kropp som drev iland på
Christmas Island med fragment av
granatsplitter i skallen. Denna kropp genomgick för en rättsmedicinsk undersökning 2006 och jämfördes med
DNA från släktingar till kryssarens besättning.
Man fick dock ingen träff, men allt pekade på att det var ett offer från
Sydney. Kroppen begravdes under militära hedersbetygelser i oktober 2008 på den australiska krigskyrkogården i
Geraldton, där även minnesmärket över de övriga stupade från fartyget finns.
Kormoran var efter striden svårt sargad. Från kryssarens enda fungerande dubbeltorn hade granater träffat skorstenen och trängt in i maskinrummet. Bränder rasade här och maskineriet var förstört.
Personalen i maskinrummet försökte tappert att rädda sitt fartyg, men bränderna spred sig snabbt och 17 man blev lågornas offer då de inte kunde ta sig ut. Fartygschefen tvingades ta det svåra beslutet att självsänka sitt fartyg och låta de överlevande ombord gå i livbåtarna, för att sedan troligen hamna i fångenskap. Detta blev inte utan förluster.
En kraftigt överlastad gummibåt kantrade vid sjösättningen i den grova sjön och hela 60 man drunknade. De 320 överlevande kom i sex livbåtar och två gummiflottar. Efter flera dygn utan tillräckligt med vatten och
proviant, bärgades de av fartyg eller nådde land och med efterföljande fångenskap."
Framåt jul får vi alla information om boken i Pennan & svärdet. Jag kan lova både informativ och spännmande läsning som är något helt utöver det vanliga.
