I går eftermiddag var jag hemma hos pensionerade biblioteksrådet Harry Järv, tidigare ställföreträdande riksbibliotekarie. Han är kanske mest känd som humanist, lärdomsgigant (han har skrivit ca 60 böcker)
Själv säger sig Harry Järv verkligen kunna tre saker; kommatering, fotografering och närstrid.
När vi i går tillsammans gick igenom en text fick jag i vart fall högsta betyg från Harry Järv för min kommatering, vilket gladde mig stort. Men annars var det nog mer Harry Järvs kunskaper i närstrid som vi berörde.
Det här blev i alla fall resultatet av eftermiddagens besök hos Harry Järv:
"En frontsoldats dagbok och bilder
-Anfallet skedde nattetid i 40-gradig kyla. Tidigare hade ett stort anfall av två förstärkta kompanier under exakt samma betingelser mot stödjepunkten, misslyckats. Anfallet kostade 19 stupade.
Inför det förnyade anfallet bad jag om k-pistar åt mig och mina nio män, något som avsevärt skulle öka våra förutsättningar att lyckas. Ansökan avslogs dock av bataljonskommendören med motiveringen att man inte hade råd att förlora tio k-pistar. I egenskap av officer skulle jag få en k-pist, men de övriga skulle få nöja sig med gevär. När vi gav oss ut var dock alla beväpnade med k-pistar.
Vi grävde oss, på ett led, genom den djupa snön fram till stödjepunkten. Det var ytterst viktigt att inte visa någon aktivitet ovan snötäcket. Det tog oss drygt tio timmar att komma i stridsposition. Därefter anföll vi med stor kraft och de ryska försvararna togs med fullständig överraskning, något som innebar att vi snabbt kunde slå ut stödjepunkten utan egna förluster.
Visst känner du Harry Järv?
Kanske som stf. riksbibliotekarie, humanist och lärdomsgigant. Eller som expert på närstrid, som han påstår sig kunna?
Järv säger själv att han kan tre saker: kommatering, fotografering och närstrid ? något han gett flera bevis på.
Lärdomsgiganten har satt sitt avtryck genom fler än 60 böcker. Den senaste, ?Mänsklighetens minne? (om skrift, böcker och bibliotek genom de senaste 8000 åren) kom ut i fjol. Vi presenterar den i nästa nummer av Pennan & svärdet.
Närstridsexperten satte sitt avtryck också under fler än 200 patrulluppdrag i och bakom fiendens linjer. Att prestationen var av klass förstod inte bara frontkamraterna, utan även högre officerare, bland dem löjtnant Järvs regementskommendör, den legendariske översten Alpo Marttinen, som skrev den ansökan om Mannerheimkors till Järv, som förelades marskalk Mannerheim för godkännande, men av okänd orsak inte bifölls av honom.
Frontsoldater hjälper varandra
Nu presenterar SMB Hilding Nyströms klassiska krigsdagbok från fortsättningskriget (1941-1944). Dagboken bygger på författarens dagboksanteckningar och består av fem delar. Vi förflyttas snabbt från vinterkrigets Hangö, via rekryten 1941 till fronten i Fjärrkarelen. Dagboken avslutas med de avgörande striderna på Karelska näset. En mycket spännande och livfull läsning utlovas!
För att verkligen göra det läsvärda läsbart har den för oss SMB-medlemmar välkände krigsveteranen Harry Järv ställt sina personliga fotografier till förfogande i nyutgåvan av Nyströms dagbok från krigsåren.
På frågan varför han valt att stödja SMB i arbetet med att ge ut Nyströms krigsdagbok svarar Järv:
-Därför att böckerna är nyttiga att läsa och jag är glad att kunna hjälpa till! De fem delarna belyser ett viktigt område som inte bör falla i glömska. Jag tycker att författaren verkligen har lyckats att fånga den atmosfär som rådde vid fronten och i Finland.
Harry Järv lutar sig tillbaka, lägger pannan i djupa veck och fortsätter:
-I den ursprungliga utgåvan var böckerna illustrerade med teckningar gjorda av författarens broder. Dessa är bra, men de ger en något missvisande idyllisk bild. Fotografier förmedlar däremot en mer realistisk förståelse.
Jag vill hjälpa till och visa hur det verkligen gick till i kriget. Jag har valt ut fotografier som har en relation till de händelser som beskrivs i böckerna.
Han är en av få soldater som haft med sig kameran ut i fält och dokumenterat sina uppdrag. Under fortsättningskriget, stred han först på Karelska näset, sedan på Svir-fronten, i samma regemente som Nyström. Järv ledde med stor framgång strids- och spaningsuppdrag. Han sårades svårt i september 1943 och fick för sina insatser de flesta utmärkelser som en finländsk soldat kan få.
David mot Goliat
Finlands kamp mot Sovjetunionen var ju något av Davids kamp mot Goliat. Hur kunde ett litet land med tre miljoner invånare stå emot en stormakt med 180 miljoner invånare? Harry Järv har sin uppfattning klar:
-Det beror på att vi inte ville bli en del av Sovjetunionen. Deras avsikt var värre än vår, så det gällde att stå emot. Vidare rådde det en stor skillnad mellan finländska och sovjetiska soldater, något som hade en avgörande betydelse. De finländska infanteriofficerarna föregick med gott exempel genom att gå i spetsen för sina soldater, något som skilde dem från de sovjetiska officerarna. Dessa gick bakom sina soldater och föste på dem.
Om den finländske soldaten säger Järv:
-Vi finländska soldater var dessutom mer flexibla och tränade på att ta egna initiativ i skarpa lägen. Vid kontakt med fienden öppnade vi omedelbart eld och gjorde vad situationen krävde. De sovjetiska soldaterna var hårt drillade och måste vänta på order innan de handlade. De ryska soldaterna hade därför hade mindre chans, trots att de var utmärkta soldater, att överleva ett möte med finländska soldater.
Harry Järv ? den funktionella disciplinens förespråkare
Flera av Harry Järvs befäl kallade honom omilitärisk. Uppmanad att kommentera detta säger han:
-Jag håller med om omdömet eftersom det var en förutsättning för att mina uppdrag skulle lyckas. Uppdragen genomförde jag med grupper på upp till tio man, och jag tillämpade funktionell disciplin.
Vi var mycket väl samövade och diskuterade i förväg noggrant uppdragen. Detta var mycket praktiskt, eftersom alla då visste vad de skulle göra, något som innebar att det knappt behövdes någon ordergivning under strid. Min metod skiljer sig därför från militär disciplin. Denna anser jag i närstrid vara rentav livsfarlig.
Stora resultat, små förluster
På tal om förlusterna säger Järv: -Vi blev alla sårade lite då och då, men under alla uppdrag förlorade jag bara en man. Han stupade då han räddade livet på mig. Detta är något som har berört mig djupt och jag har tänkt på honom nästan dagligen sedan kriget.
Harry Järv tänker då på den 19-årige gymnasisten Bertel Söderman. Denne stupade den 17 juli 1943 i en rysk skyttegrav, då han undsatte sin chef som hamnat i en ohållbar situation med fiender nära inpå sig på två håll. Under alla Järvs patrulluppdrag var Söderman den ende som stupade. Om något ett mått på effektiviteten.
Harry Järv ? en fotograf utöver det vanliga.
Om Harry Järvs bilder har SMB-medlemmen och forskaren vid Finska försvarshögskolan, Stefan Forss, skrivit:
?De järvska bilderna har djup genomslagskraft på flera plan. Den som studerar dem noggrant lär sig mycket om livsbetingelserna vid fronten.--- Många av bilderna har en oerhörd intensitet.; se bara ansiktsuttrycket hos soldaterna som i lingonrisperspektiv ligger och trycker i omedelbar närhet av fienden. Samma gossar uppvisar sedan glada och lättade miner efter fullgjort uppdrag.?
Hilding Nyströms text och Harry Järvs bilder kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Harry Järv har återigen gjort en stor militärhistorisk insats. Han har starkt bidragit till att göra det läsvärda läsbart!