Artur Szulc

"Mitt intresse för historia i allmänhet och andra världskriget i synnerhet kom inte direkt med modersmjölken, utan väcktes en sommarafton 1988. Detta år besökte jag och min mor Polen för första gången sedan december 1981. Vi bodde hos min mormor som delade en tvåa med sin äldsta dotter och hennes son. Första kvällen anordnades en fest med många grannar inbjudna. Att säga att det saknades vodka på bordet vore att ljuga. Trots att jag bara var 12 år gammal fick jag sitta med de vuxna, något som annars inte var (och är) särskilt vanligt i Polen.

Alla pratade i mun på varandra samtidigt som de snapsade vodka. Men så kom de in på kriget och en äldre herre började prata om sin tid som tvångsarbetare i Tyskland. De andra hade redan hört hans historia flera gånger, men inte jag och jag lyssnade så öronen blödde. Några dagar efteråt frågade jag min mormor om hur vår familj hade genomlevt kriget och hon berättade om flykten från Wielun under krigets första dag, om offentliga avrättningar av polska civila i byn till vilken de hade flytt och om min morfars tid som tvångsarbetare. Sedan dess har mitt intresse för historia aldrig slocknat.

Andra mindre intressanta uppysningar om mig är att jag bor i ett stort gult hus i en liten ort vid Vätterns västra strand tillsammans med min fru Erika och vår hund Chili. Jag är anställd i Försvarsmakten som civil tjänsteman och arbetar med framtagandet av nya militära reglementen och metodböcker i logistikspåret samt deltar i utvecklingen av ett system för erfarenhetsåterföring.

Jag har också haft förmånen att få en bok utgiven av bokförlaget Prisma. Bokens titel är Röster som aldrig tystnar och handlar om unika vittnesmål som befriade polska koncentrationslägerfångar lämnade vid ankomsten till Sverige 1945. Än så länge har dessa intervjuer, som uppgår till cirka 500, inte använts i forskningen kring förintelsen. Den kommande boken med titeln Med förtvivlans mod är rent militärhistorisk och beskriver polackernas krigsinsatser under andra världskriget