Carl-Fredrik Geust

AV VETENSKAPSREDAKTÖR KRISTINA SVENSSON

Carl-Fredrik Geust, 63 år, är en finlandssvensk flyghistoriker med världsrykte, vida känd i såväl Ryssland som Japan och USA. Du kanske läste hans inledning till Hemliga sovjetiska flygprojekt under kalla kriget, som SMB utgav 2006. Tillsammans med en rysk flyghistoriker har han även skrivit flera verk om tyska, finska och sovjetiska flygplan under andra världskriget. Numera hjälper han SMB både med finska och ryska projekt.

Fäblessen för flygplan är enligt egen utsago ”pojkaktig” och väcktes redan i barndomshemmet i Vasa. ”De första flygplanen tillverkades hemma i vedboden och var av lackade vedträn. Täljda ribbor klädda med tunt papper fick tjäna som vingar”, minns Carl-Fredrik med ett leende.

Första kontakten

Att bli flyghistoriker var det aldrig tal om, någon arbetslös akademiker ville han inte bli. I stället utbildade han sig till teleingenjör. Efteråt väntade värnplikten vid finska flygvapnets signaltjänst. ”Där träffade jag stamanställda veteraner. När de berättade om sina upplevelser lät det nästan som rövarhistorier – nu vet jag att allt stämde. De hade varit med om luftstrider mot en enorm övermakt, men den finska radiospaningen var effektiv och man kunde slå tillbaka. Flera gånger tog sig finska flygplan över de sovjetiska linjerna och landsatte trupper utan egna förluster.”

I fiendens bibliotek

Som anställd av Nokia och Sonera gjorde Carl-Fredrik mängder av affärsresor till Sovjetunionen. ”Jag lärde mig ryska och undvek att drabbas av hotelldöden (det vill säga kröka vodka på rummet) genom att sitta på bibliotek.”

Så småningom, under 1990-talet, öppnades de ryska arkiven, dit även utländska forskare var välkomna. Det är emellertid inte bara tack vare kunskaper i ryska som Carl-Fredrik har lyckats nosat fram oväntade uppgifter. Vid vår intervju på SMB:s högkvarter bländar han med sin vänliga framtoning, en egenskap som har lett till ett brett kontaktnät. ”Jag har lärt känna många ryska flygjournalister och flyghistoriker. De har lärt mig att läsa ’mellan raderna’ i böckerna, så att jag ser vad som är propaganda eller inte.”

En del exempel kan verka skrattretande i dag, även om det var blodigaste allvar då. ”En författare skrev om ett flygplan som hade sin premiärflygning den 21 december och nämnde samtidigt att det var årets mörkaste dag. Efter några veckor knackade bistra män i mörka läderrockar på författarens dörr och frågade vad han menade med det uttalandet. Skulle Stalins födelsedag vara årets mörkaste dag? ’Men det är ju ett astronomiskt faktum’, urskuldade sig författaren!”