Västeuropa

AV TORBJÖRN RIMSTRAND, ÖVERSTELÖJTNANT OCH HEDERSLEDAMOT SMB STYRELSE 

Vykort från Frankrike

När sensommaren 1998 närmade sig höst närmade sig även en busslast SMB:are första världskrigets mest betydande orter i Flandern och västra Frankrike.

Den andra studieresan till slagfälten i Västeuropa ägde rum 5-13 september och hade första världskriget som huvudsakligt tema. Liksom tidigare svarade Löfqvists Bussar från Gotland för alla transporter på land med överstelöjtnanten m.m. Stig Nygren som rutinerad teknisk reseledare.

Det har naturligtvis sina obestridliga fördelar att hela tiden ha tillgång till en egen buss. En nackdel är dock att transporttiden till och från studieområdet blir ganska lång om man inte kan få till stånd några aktiviteter på vägen upp och ner. I år lyckades vi få in ett studiebesök på det tyska pansarmuseet i Munster. Museet ligger i anslutning till pansarstridsskolan, bekvämt nära motorvägen Hamburg-Hannover och är absolut värt ett besök.

Katedralen i Reims.

Flandrisk lera och Maginots fort

De viktigaste besöksobjekten från första världskriget utgjordes, i den ordning vi besökte dem, av slagfälten i Ypern (världens största krigskyrkogård), Vimy Ridge söder om Lens (där det moderna Canada föddes). Sommefronten vid bl.a.

Beumont Hamel (Newfoundland Park) och La Boiselle (västfrontens största bevarade minkrater), vapenstilleståndsmuseet i Compiègne, höjdsträckningen Chemin des Dames (bl.a. Nivelleoffensiven 1917) samt slagfältet vid Verdun.

För att få ut så mycket som möjligt av resan gjorde vi nedslag i mellankrigstiden och andra världskriget med besök i bl.a. Maginotlinjen (fortet Hackenberg öster Thionville), Atlantvallen vid Calais samt en bunkeranläggning för avskjutning av V1- och V2-raketer vid Eperleques i trakten av St. Omer.

 

Tysk soldatkyrkogård i Langemark.	Ett stycke skyttegrav i dagens Flandern.	Torbjörn Rimstrand.

Katedraler och Karl den store

Kulturbesöken som vi alltid försöker få in i programmet omfattade i år katedralerna i Aachen (där Karl den store fann sin grav), Laon och Reims samt vinprovning i Moseldalen.

Vilka iakttagelser och reflexioner gör man då under och efter en resa med denna speciella och kanske lite ovanliga inriktning? En mycket påtaglig "yttre" iakttagelse är att den här typen av resor inte är så unika längre! "Slagfältsturismen" har blivit en integrerad del av den moderna turistindustrin och inte minst fransmännen har under senare år lagt ner ett imponerande arbete på att göra objekten tillgängliga genom föredömlig vägvisning och skyltning, nya vägar, nya parkerings- och rastplatser, nya museer m.m. (bl.a. ett mycket intressant och välordnat minnesmuseum på slagfältet vid Verdun).

Franska soldater vid Verdun - världshistorien saknar kanske sin like! Förhållandena var fruktansvärda för de franska soldaterna i kölden och leran, i sina trånga stinkande skyttegravar, bland de ruttnande kroppsdelarna från sina kamrater, i ett ständigt regn av tyska granater. Utsatta för det nya tyska vapnet eldkastaren som hotade grilla dem levande, eller kvävningsdöden i form av gasanfall eller att begravas levande i en granatkrevad, väntade de på sin tur.

De hade börjat tappa förtroendet för sina officerare som försökte klara varje situation med ordern "anfall", de led oftast brist på mat och vatten, nationalismen som hänförde dem i krigsutbrottet började trubbas av. De fick aldrig eller sällan en möjlighet till avkoppling eller permission. Döden väntade dem - frågan var i vilken form.

Krigskyrkogårdarna har alltid vårdats med stor omsorg och pietet men till detta har nu kommit ett antal mycket välskötta "memorial parks", där trevlig universitetsungdom utan kostnad guidar turistgrupper i tunnel- och skyttegravssystem.

Tankar om Europa förr och nu

Den viktigaste reflexionen som så att säga kletar sig fast och aldrig får något svar är naturligtvis - hur kunde det ske? Hur kunde det få pågå så länge? Hur fick man soldaterna "over the top"? Vad fick soldaterna att storma mot en i många fall nästan hundraprocentigt säker död? Vilka var de avgörande drivkrafterna?

Sist, men inte förvisso icke minst, har vi lärt oss något av detta? - Kanske ändå! EU-konceptet som i vårt land tidvis utlöst smått bisarra diskussioner om storlek på jordgubbar, gurkor m.m. är ju till sin grund ett fredsprojekt som i detta avseende hittills varit en total framgång, ity att inga stridigheter eller allvarligare konflikter förekommit mellan medlemsstaterna sedan EG/EU en gång bildades med andra världskrigets skräckupplevelser i färskt minne.