Arméns flygväsende

Grunden till det svenska militärflyget låg inom Fortifikationen, närmare bestämt Kungl. Fälttelegrafkårens ballongkompani. Detta leddes av kapten Karl Albert Beyron Amundson. Han hade 1911 beordrats till Paris som militärattaché med främsta uppgift att följa den militära aeronautiska utvecklingen i Frankrike och på kontinenten. Samma år kommenderades den förste arméofficeren till Frankrike för flygutbildning.
I februari 1912 beviljade Riksdagen 63 000 kronor för anskaffning av det första arméflygplan. Det Svenska Aeronautiska sällskapet bidrog med ytterligare 30 000 kronor till ett andra flygplan.

Sommaren 1912 anlände de första, från Frankrike, beställda flygplanen varvid Kungl. Fälttelegrafkårens flygskola sattes upp på Axevalla hed.

1913 upprättas Arméns flygverkstad på Malmen utanför Linköping, och fortsatt anskaffning av flygplan till armén och marinen föreslås. Den 23 februari 1913  fastställdes att en luftflotta skall uppsättas, och att överskottet från den så kallade pansarbåtsinsamlingen på 193 200 kronor, kunde tas i anspråk.

Vid första världskrigets utbrott disponerade Kungl. Fälttelegrafkårens flygavdelning endast fyra flygplan, men förstärktes med ”inkallade” civila flygplan. Två flygavdelningar med nio flygplan kunde därmed uppsättas. 1 januari 1915 organiseras Kungl. Fälttelegrafkårens flygavdelning på Malmen som 5.komp, Ing 3, Flygkompaniet och får permanent basering på Malmen. 1917 hade flygkompaniets flygplanbestånd med reserver nått upp till 27 flygplan.

1926 införlivas marinens flygväsende till det nya sammanslagna Flygvapnet.