B 4, A, B 1934-1947

B 4A

{reg} 

Längd: 8,56 m
Spännvidd: 11,35 m
Höjd: 3,15 m
Max startvikt: 2 070 kg
Toppfart: 260 km/h
Beväpning: 2 x 7,9 mm ksp 200 kg bomber
Antal i tjänst: 45
Reg. Nr: 701-745
Förband: F 1, F 4, F 6, F 7, F 8, F 9, F 10, F 11, F 12, F 17, F 21Motor: 1 st Nohab My VIIA (580 hk)
Besättning: 2

Hawker Hart

Hawker Hart var det flygplan som tillverkades i fler exemplar än någon annan typ under mellankrigstiden i Storbritannien. Under åren 192?1936 producerades omkring 1 000 plan.

Den 3 december 1932 beställde flygstyrelsen fyra Hawker Hart i Storbritannien. Eftersom planen främst var avsedda som spaningsplan fick de beteckningen S 7 (FV-nr: 301-303). Leveransen kom att omfatta tre plan och i samband med denna tecknades även ett licenskontrakt. Tillverkningen i Sverige var främst avsedd att ske vid ASJA i Linköping, men typen tillverkades även vid Götaverken i Göteborg och vid CVM på Malmen.

Efter utprovning av S 7 i störtbombfällning 1934 konstaterades att resultaten var så positiva att flygvapnet beslutade att använda typen som lätt bombplan med beteckningen B 4 och ändrade nummer (FV-nr 701-703).

I januari 1935 beställde flygstyrelsen tolv B 4A vid ASJA vilka levererades 1937 (FV-nr: 713-724). Ytterligare sex plan beställdes av flygstyrelsen den 27 november 1936 som levererades 1937-1938 (FV-nr: 740-745).

CVM tillverkade totalt tjugoen B 4A vilka levererades till F 1, F 4 och F 6 från juli 1936 fram till maj 1939 (FV-nr 704-712, 728-739). Två CVM-tillverkade B 4A försågs, på prov, med Bristol Perseus XI på 755 hk. Dessa två exemplar (705, 711) betecknades B 4B. I ett försök att skapa konkurrens mellan flera olika tillverkare erhöll Götaverken en order på tre B 4A (FV-nr 725-727) vilka levererades till F 4 under hösten 1937.

Samtliga B 4A baserades vid F l, F 4 och F 6, men ersattes redan från 1940 av den betydligt modernare B 5.

Resterande B 4A överfördes även till övriga flottiljer där de tjänstgjorde främst som ”övrigt flygplan” för målbogsering, väderspaning, samband, spaning etc. De sista exemplaren avskrevs 1947. Ett plan (714) finns bevarat vid Flygvapenmuseum i Linköping. Detta flygplan är för övrigt märkt med finska nationalitetsbeteckningar efter att ha deltagit i det svenska frivilligförbandet F 19 från december 1939 fram till vapenstilleståndet den 12 mars 1940.

{/reg}