B 16A 1940-1943

B 16A

{reg} 
Motor: 2 st IF Delta R.C. 35 (2 x 750 hk)
Besättning: 4
Längd: 11,80 m
Spännvidd: 16,65 m
Höjd: 3,70 m
Max startvikt: 5 650 kg
Toppfart: 420 km/h
Beväpning: 2 + 2 8 mm ksp 800 kg bomber
Antal i tjänst: 30
Reg. Nr: 3306, 3310, 3318, 3321, 3322, 3334, 3336, 3338-3341, 3343, 3345-3357, 3359, 3360, 3362, 3366, 3370
Förband: F 7

 

Caproni Ca 313

När andra världskriget utbröt var flygvapnet dåligt rustat och den materiella situationen ytterst besvärande. Uteblivna leveranser av i USA beställda flygplan, motorer och annan utrustning hade förvärrat situationen. Behovet av krigsflygplan var akut.

Under våren 1940 skapades möjligheter att inköpa jakt- och bombflygplan samt motorer i Italien. Den 20 augusti 1940 tecknades kontrakt med Caproni angående leverans av 54 tvåmotoriga bombflygplan av typen Ca 313, vilka i flygvapnet gavs beteckningen S 16A och B 16A. Ytterligare en order tecknades den 11 oktober omfattande 16 flygplan, och slutligen en sista order omfattande 14 flygplan, vilka enligt planerna skulle användas som torpedflygplan (T 16A). Priset för de 84 Caproniflygplanen var i det närmaste 35 miljoner kronor. Köpet av dessa flygplan, jämte jaktplanen J 11 och J 20, har i historien benämnts som nödköpen i Italien. Affären var förenad med omfattande kompensationsleveranser av olika, för den italienska krigsindustrin, viktiga råvaror.

Avsikten var att den första serien som bombplan skulle tillföras F 7 Såtenäs. Leveranserna påbörjades i oktober 1940. Parallellt med leveranserna till F 7 levererades också ett antal flygplan till F 3, för att där med beteckningen S 16A senare användas som spaningsflygplan.

Flygplantypen var robust med mycket goda flygegenskaper, men drabbades redan 1941 av ett flertal allvarliga haverier beroende på brister i konstruktionen, materielfel, oriktigt handhavande etc, vilket i historien givit Caproniflygplanen ett oförtjänt dåligt rykte och uttryck som ”Flygande likkistan” förekom, inte minst i pressen. Efter införda flygförbud och ett omfattande modifieringsprogram gällande både flygplan och motorer kunde problemen lösas och flygförbudet hävas.

Flygplanet hade två luftkylda inverterade V-12 motorer typ Isotta Fraschini Delta R.C. 35 I (2 x 750 hk). Besättningen utgjordes av fyra man (flygförare, signalist/reservförare, spanare/bomfällare, samt mekaniker/flygskytt). Beväpningen bestod av två fasta 8 mm ksp monterade i vingarna innanför motorerna samt två rörliga 8 mm ksp monterade i ett övre och ett undre lavettage. B 16A hade två invändiga bombställ för 400 kg bomblast. Därtill ett utvändigt bombställ i vilket 50-kilos bomber kunde hängas.

Under våren 1941 började F 7 tillföras B 17B, samtidigt som flottiljen ombildades till lätt bombflottilj. Kvarvarande bombflygplan B 16A vid F 7 kom efter hand att konverteras till fjärrspaningsplan och överfördes från 1942 till F 11 i Nyköping med beteckningen S 16A.

{/reg}