Annons
Start / Svenska militärflygplan / Flygkompaniet / Phönix E 1, E 2 Dront/Ö 4, Ö 5, A 1 1919-1935

Phönix E 1, E 2 Dront/Ö 4, Ö 5, A 1 1919-1935

 

Phönix C.I (serie 121)
 

 {reg}

Motor: Benz (220 hk)
Besättning: 2
Längd: 7,51 m
Spännvidd: 11,00 m
Höjd: 2,98 m
Max startvikt: 1 340 kg
Toppfart: 154 km/h
Beväpning: 2 st 8 mm ksp
Antal i tjänst: 27
Reg. nr: 9102, 0116, 0120, 0122, 0124, 0126, 0128, 2170, 2172, 2174, 2176, 2178, 3180, 3182, 3184, 3186, 3188, 4190, 4192, 4194, 4196, 4198, 4120, 4124, 4126, 4174, 4178 (E 1)
Förband: Malmen, Stockholm  

 

Phönix C.I (serie 121)

Våren 1919 inbjöd Dagens Nyheter och Svenska Aeronautiska Sällskapet de två österrikiska mästerflygarna Edmund Sparmann och Max Perini, att komma till Sverige med var sitt flygplan för att visa upp dessa i avancerad flygning.

Uppvisningen, en vacker söndag på Gärdet i Stockholm, fick senare till följd att båda flygplanen hamnade i det svenska arméflyget. Perini flög ett ensitsigt jaktplan av typen Phönix D.III, som senare i flera originalexemplar inköptes men även kopierades och byggdes vid FVM, allmänt kallad Phönixjagaren inom arméflyget och senare J 1 i flygvapnet. Sparmann flög ett tvåsitsigt enmotorigt dubbeldäckat arméspaningsplan av typen Phönix C.I. Detta exemplar inköptes till arméflyget (nr 9102) men kopierades även vid FVM för tillverkning i flera olika versioner med några olika motoralternativ.

Gösta von Porat döpte det nya flygplanet till Dronten. Detta namns ursprung härstammar från, en sedan länge utdöd, icke flygande duvfågel. Både "Urdronten" och i Sverige senare tillverkade kopior kunde emellertid flyga. Under 1921 tillverkade FVM en första serie på sex flygplan Dront till arméflyget. Den formella typbeteckningen var E 1 där E betydde Eskort. Huvudsaklig användning var dock som spaningsplan och senare även som avancerat övnings- och attackplan. Under början av 1920 hade arméflyget lyckats köpa in ett 40-tal 220 hk Benz-motorer och dessa kom bl.a. till användning i de nytillverkade Dront-flygplanen. Det första svensktillverkade exemplaret (nr 0116) kunde provflygas den 21 februari 1921 och i september samma år levererades den sjätte Dronten. Liksom för de svensktillverkade Phönixjagarna uppvisade även de svenskbyggda Drontarna sämre prestanda och egenskaper än originalet. Benz-motorn var således tyngre och hade lägre effekt än Hiero-motorn på 230 hk. I samband med tillverkningen vid FVM ändrades konstruktionen på flera punkter för att ge ökad hållfasthet men samtidigt ökade även vikten. Dronten var trots allt en lyckad konstruktion och FVM fick den 9 oktober 1921 beställning på ytterligare tio exemplar som ökade med ytterligare tio Drontar den 7 september 1923. Det sista exemplaret kunde levereras under november 1925 och i samband med flygvapnets bildande övergick sexton att tjänstgöra som övningsplan vid Malmen och Ljungbyhed med beteckningarna Ö 4 och Ö 5. En sista serie om tio flygplan försedda med 300 hk Hispanomotorer levererades från juni 1926. Versionen betecknades E 2 och fick inom flygvapnet beteckningen A 1. E 2 var 30 km/h snabbare än E 1 och den sista A 1 kasserades inte förrän i juni 1935.

{/reg} 

 

SMB:s medlemstidning Pennan & Svärdet är en mycket bra kanal till den litteratur jag vill läsa. Jag är främst intresserad av den tyska sidan under världskrigen och vill inte ha någon amerikansk hjälteromantik. SMB:s breda bokutbud är tillfredsställande.

Sten Mårtensson, pensionär, Sturkö