Nieuport 29C-1 (J 25)/J 2 1926-1930
Nieuport 29C-1/J 25
{reg}
Motor: Hispano Suiza (300 hk)
Besättning: 1
Längd:
Antal i tjänst: 10
Reg. nr: 63, 65, 67, 69, 611, 613, 615, 617, 619, 621
Förband: Malmen
Nieuport 29C-1
Nieuport 29C-1 konstruerades redan 1918 av den franske flygplankonstruktören M. Delgade som var verksam vid Nieuport-Astra. Flygplanet hann aldrig komma i tjänst före första världskrigets slut 1918, men blev åren därefter något av det franska flygvapnets standardjaktplan.
Konstruktionen var, förutom motorinklädnaden, helt utförd i trä och skilde sig markant från Nieuports tidigare konstruktioner, bl.a. genom att kroppen utgjordes av en monocoque-konstruktion. I vingen var inbyggt två separata falltankar, medan huvudbränsletanken var placerad i kroppen framför föraren. Motorn utgjordes av en åttacylindrig vätskekyld V-motor utvecklande 300 hk. Nieuport 29C-1 hade mycket goda flygegenskaper med utmärkta höjdflygprestanda. Flygplantypen tillskrevs bl.a. ett världsrekord i höjdflygning med för sin tid imponerande
När Karl A.B. Amundson (KABA) förordnades som det blivande flygvapnets förste chef, redan ett år före dess formella tillblivelse, saknades stridsdugliga jaktflygplan helt, med undantag för några föråldrade Phönixjagare (se J 1). Amundson beställde på eget initiativ tio flygplan av typen Nieuport 29C-1 i Frankrike. Amundsons tilltag rönte en hel del kritik, eftersom beställningen gjorts utan vare sig riksdagens eller regeringens medgivande. Priset för de tio Nieuport-jagarna var 175 575 kronor, vilket ansågs mycket fördelaktigt. Därmed tystades kritiken mot Amundson ned och staten erlade betalning för de tio flygplanen samma dag som flygvapnet blev en självständig försvarsgren, d.v.s. den 1 juli 1926.
Flygplanen hade dock levererats redan i början av 1926 till flygkompaniet, bl.a. för att utgöra ersättning för de omoderna Phönixjagarna, och då tillfälligt givits typbeteckningen J 25.
Av de tio flygplanen skulle slutligen nio registreras av det nya flygvapnet och få typbeteckningen J 2.
{/reg}
