Glid-, segel- och lastglidflygplan (G, Se. Lg)
G 101 1943-1953
Schneider SG-38
{reg}
Motor: -
Besättning: 1
Längd:
Spännvidd:
Antal i tjänst: 40
Reg. nr: 8001-8040
Förband: F
SG 38
I samband med krigsutbrottet 1939 påbörjades inom flygvapnet en uppbyggnad av en omfattande segelflygverksamhet. Det skedde parallellt med de civila flygklubbarnas ökande verksamhet med sektioner för modellbygge och segelflygverksamhet. Krigsutbottet medförde att det civila motorflyget blev markbundet när tilldelningen av bensin och olja huvudsakligen kanaliserades till flygvapnet.
Den snabba uppbyggnaden av flygvapnet med stora kullar nyutbildad personal medförde att behovet av både glid- och segelplan ökade även inom flygvapnet. I Europa var Tyskland ledande i utveckling av de motorlösa flygplantyperna. Detta var en följd av de hårda regler som infördes av segrarmakterna efter krigsslutet. I Tyskland började expansionen av glid- och segelflygverksamheten från 1920-talet. Det var främst hängglidare som byggdes. Dessa kunde, om starten skedde från en höjd, genomföra kortare flygturer, där eleven fick tillfälle att prova roderverkan och öva landning. I Sverige blev Ålleberg från 1942 segelflygets Mekka. Greve Douglas Hamilton hade redan från 1924 bedrivit flygskola med hängglidare först i Halmstad och sedan vid Hammars backar utanför Ystad.
Glidflygplanet SG 38 konstruerades av Flugzeugbau Schneider i Grunau i Tyskland. SG är förkortning av Schulgleiter. I Tyskland tillverkades tusentals exemplar som användes för den grundläggande flygutbildningen både civilt och militärt.
AB Flygindustri i Halmstad (tidigare AB Svenska Kano Verken) skaffade 1942 licensrätten till SG 38. Flygvapnet beställde efter hand fyrtio exemplar av SG 38, som fördelades över samtliga flottiljer. Den militära beteckningen blev G 101 och leveranserna skedde från 1943 fram till 1948. Konstruktionen var mycket enkel. Ett stagat högvingat monoplan där förarplatsen även kunde kläs in. I nospartiet fanns justerbara blyvikter för balansering av flygplanet med hänsyn till förarens vikt. Kroppen var av fackverkskonstruktion i trä medan vingarnas träkonstruktion var klädd med plywood och duk. Parallellt med de militära leveranserna tillverkades även ett par hundra byggsatser, som sedan monterades ihop vid de civila flygklubbarna runt om i Sverige.
När G 101 slutligen gick ur tjänst inom flygvapnet såldes flera till Kungliga Svenska Aeroklubben (KSAK) som i sin tur fördelade dessa på olika civila flygklubbar. En G 101 finns bevarad vid Flygvapenmuseum i Linköping.
{/reg}
