HKP 3A, B, C 1962-2001

HKP 3C

{reg}
Motor: 1 x Bristol H 1200 Mk 610 (1 250 hk) TM 2B
Besättning: 2 + 8
Flygkroppens längd: 11,7 m
Rotordiameter: 16,1 m
Höjd: 3,3 m
Max startvikt: 4 310 kg
Toppfart: 180 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 12 (flygvapnet), 16 (armén)
Reg. Nr: 03421-03427, 03139, 03189, 03303, 03304, 03312 (flygvapnet)
03301-03316 (armén)
Förband: -

Agusta Bell 204B

Totalt beställdes 19 helikoptrar av typen Agusta Bell 204B. Av olika marknadspolitiska skäl förlades köpen till Italien där helikoptertypen licenstillverkades av Giovanni Agusta i Gallarate. Armén skulle ha tolv helikoptrar, som levererades från den 3 november 1962 fram till den 15 juli 1964. Beteckningen blev Hkp 3A och i likhet med flygvapnet och marinens tyngre helikoptrar Hkp 4 hade Agusta Bell 204B en Rolls Royce Gnôme-motor på 1 000 hk med militär beteckning TM 2A (TM = turbinmotor). Det visade sig snart att motorn hade låg driftsäkerhet med ett flertal mer eller mindre allvarliga haverier som följd. Orsaken var till stor del den svaga effekten och 1965 påbörjades en ombyggnad där Hkp 3A fick en starkare Bristol Siddeley H 1200 på 1 250 hk (TM 2B) och därmed ändrades beteckningen till Hkp 3B. Modifieringen var klar 1968 och året efter levererades ytterligare tre Agusta Bell 204B försedda med något längre rotorblad (diameter 14,63 m jämfört med 13,41 m för Hkp 3B). Inköpet av de tre helikoptrarna bekostades av FN-medel i avsikt att ingå i en beredskapspluton för olika FN-uppdrag. Dessa ”FN-helikoptrar” fick beteckningen Hkp 3C. Nu inleddes ännu ett intensivt modifieringsarbete där samtliga Hkp 3B fick en 60 cm längre stjärtbom och större huvudrotor. Med den sedan tidigare nya motorn ändrades även beteckningen till Hkp 3C och dessutom hade lastförmågan ökat med omkring 500 kg. En sista begagnad Hkp 3C anskaffades genom ett köp i Österrike så sent som 1991.

Hkp 3 har ett brett användningsområde för transporter av upp till åtta utrustade soldater, sjuktransporter (upp till sex bårar), transport av ammunition och förnödenheter och brandbekämpning. För den senare uppgiften används hopfällbara baljor som rymmer upp till 900 liter. Baljorna hängs i lastkroken under helikoptern. De fylls i närmaste sjö eller vattendrag och töms över eldhärden via elektrisk öppning, som styrs från förarplatsen.

Redan i slutet av februari 1962 levererades en första Hkp 3A till flygvapnet. Den följdes fram till 1963 av ytterligare sex exemplar varav en var civilregistrerad och användes vid robotförsöksanläggningen i Vidsel. Övriga var i början baserade vid F 8 Barkarby. 1985 anskaffades ytterligare två begagnade Agusta 204B från Österrike och tillfälligt lånades ytterligare tre Hkp 3C från armén. Samtliga Hkp 3A modifierades i likhet med arméns exemplar till Hkp 3C genom motorbyte, ombyggnad av bakkroppen samt längre rotorblad. 1999 gick flygvapnets sista exemplar av Hkp 3B ur tjänst, medan Hkp 3C troligen kommer att flyga fram till 2001. Tre av flygvapnets Hkp 3B har redan placerats på museum.

Uppdatering hösten 2008: Kvarvarande HKP 3 togs ur tjänst under 2000 och ett tiotal helikoptrar har deponerats av Flygvapenmuseum på olika ställen runt om i Sverige.

 {/reg}