J 1 1926-1933

J 1 (FVM Phönix)

 

Motor: BMW 6-cylindrig radmotor (185 hk)
Besättning: 1
Längd: 6,60 m
Spännvidd: 9,80 m
Höjd: 3,10 m
Max startvikt: 1 108 kg
Toppfart: 170 km/h
Beväpning: 2 x 6,5 mm ksp
Antal i tjänst: 10 (+ 2)
Reg. nr: (947), 365, 101, 061, 062, 063, 5139, (5141), 1666, 3145, 1665, 066
Förband: F 1, F 3, F 5

 

Phönix D.II

När det svenska flygvapnet uppsattes som självständig försvarsgren den 1 juli 1926 kom en stor del av flygmaterielen från det tidigare marinens respektive arméns flygväsenden att överföras till det nybildade flygvapnet. Från arméns flygväsende (flygkompaniet) överfördes tolv flygplan av typen Phönix D.II (serie 122), eller populärt kallad Phönixjagaren. Tre av flygplanen var originaltillverkade vid Phönix Flugzeugwerke i Österrike (947, 965 och 975) och nio vid FVM (föregångare till CVM) kopierade flygplan (5133, 5135, 5137, 5139, 5141, 5143, 5145, 5147, 5149).

Phönixjagarna blev flygvapnets första jaktflygplan och gavs därmed flygvapenbeteckningen J 1. Av olika anledningar registrerade flygvapnet tio av de tolv från flygkompaniet överförda flygplanen.

Flygplan 5141 gick förlorat vid ett totalhaveri den 7 juli 1926 i samband med att dåvarande löjtnanten Nils Söderberg hade åtagit sig att utföra en serie flygprov med det "nya jaktplanet". Vid ett av proven gick flygplanet in i flatspinn samtidigt som motorn stannade, varvid Söderberg tvingades lämna flygplanet på 400 meters höjd. Söderberg blev den förste svensk som räddade livet genom fallskärmshopp och blev också Sveriges förste "Caterpillare". (Flygförare som räddat livet med fallskärm av fabrikat Irving, och som bevis därpå tilldelades ett nålmärke i form av en silkesmask, Caterpillar, i guld.)

J 1 var vid flygvapnets tillblivelse redan föråldrad och kom i huvudsak endast att brukas i utbildningssyfte. I november 1928 överfördes kvarvarande sju flygplan till F 5 (5. flygkåren) i Ljungbyhed där de gavs nummer 060-066. Tidigare under året, den 25 februari, avfördes flygplan 947 p g a haveri vid F 3 och finns nu bevarat vid Flygvapenmuseum. Det sista flygplanet av typen J 1 (FV-nr 665) avfördes så sent som den 22 december 1933 till följd av ett haveri den 21 november samma år.

De vid FVM tillverkade flygplanen, vilka benämndes FVM-Phönix (eller Phönixkopian), var förstärkta och betydligt tyngre än orginalet med förskjuten tyngdpunkt. För att förbättra lågfartsegenskaperna försågs ett flygplan på prov med framkantsslots. Från det andra serieexemplaret installerades i övervingen två extra bränsletankar. Dessa flygplan gick också under benämningen Vingtanksphönix.