Jaktflygplan (J)
J 4 1928-1937
J 4
Motor: Bristol Jupiter VI (420 hk)
Besättning: 2
Längd:
Spännvidd:
Antal i tjänst: 6
Reg. nr: 280-285
Förband: F
Heinkel HD 19
J 4 var flygvapnets första och enda marina jaktflygplan. Då frågan om anskaffandet av ett marint jaktflygplan blev aktuell i samband med flygvapnets tillkomst 1926, var typfrågan ingalunda förberedd. Främst av det skälet att konceptet som sådant i det närmaste måste anses som förlegat, inte minst i ett internationellt perspektiv.
Valfriheten beträffande marina jaktflygplan var begränsad av två skäl; dels kravet på att flygplanet skulle utrustas med den för flygvapnet antagna standardmotorn Bristol Jupiter VI (licenstillverkad av NOHAB i Trollhättan), och dels att flygplanet skulle vara flottörförsett.
Svenska Aero, med anknytning till den tyske flygplantillverkaren Ernst Heinkel, hade vid detta tillfälle skapat sig en position som huvudleverantör till marinflyget och hade tidigare enkelt uttryckt skräddarsytt de flygplan som marinflyget behövde. Det var därför naturligt att Svenska Aero 1928 fick beställning på sex flygplan av typen Heinkel HD 19 (HD = Heinkel Doppeldecker) vilka gavs flygvapenbeteckning J 4. Två av flygplanen (280-281) originaltillverkades i Tyskland, medan de fyra övriga tillverkades vid Svenska Aeros verkstäder på Lidingö. Flygplanen levererades under åren 1928-1929 och baserades vid F 2 i Hägernäs. Beväpningen utgjordes av två fasta och en rörlig (i baksits)
Efter introduktionen, och inskolning av förare sommaren 1930, skulle J 4 utgöra flygplanbeståndet i den andra marinflygdivisionens första grupp, den s.k. Jaktflyggruppen.
Utrustat med flottörer var J 4 som jaktflygplan allvarligt hämmat i en tid då jaktflygplan skulle vara landbaserade, och då utvecklingen gick mot att förse dessa med indragbart landställ. Uppgifterna för ett marint jaktflyg var vid denna tid mycket begränsade och stridsvärdet för J 4 således tveksamt, vilket i sin tur medförde att J 4 kom att bli flygvapnets enda rent marina jaktflygplan i historien.
Senare skulle dock J 4 komma att förses med såväl skid- (dubbelskidor) som hjulställ eftersom HD 19 i sin grundkonstruktion förberetts för alternativa landningsställ.
I november 1934 skulle återstående tre J 4 (281, 282, 285) överföras till F 1 i Västerås och där komma att användas som "övrigt flygplan" eller reservflygplan, och slutligen utgöra materielreserv. Den sista J 4 (281) avfördes den 31 augusti 1937 p.g.a. förslitning och hade då en total gångtid på närmare 812 timmar.
