J 11 1940-1945

J 11

 

Motor: Fiat A74R 1C 38 (840 hk)
Besättning: 1
Längd: 8,25 m
Spännvidd: 9,70 m
Höjd: 3,35 m
Max startvikt: 2 500 kg
Toppfart: 405 km/h
Beväpning: 2 x 12,7 mm akan
Antal i tjänst: 72
Reg. nr: 2501-2572
Förband: F 3, F 9, F 13

 

Fiat C.R.42

Fiat C.R.42 var det sista biplan som tillverkades av FIAT (Fabbrica Italiana Automobili Torino), och för övrigt ett av de sista jaktplan av biplanstyp som överhuvudtaget tillverkades i världen. Flygplantypen skulle, som ett av de tre nödköpen från Italien komma att som jaktflygplan inlemmas i det svenska flygvapnet med typbeteckningen J 11.

Ur svensk synvinkel ter sig köpet av flygplan J 11 och själva bakgrunden till anskaffningen något udda eftersom den tar sin början i predikstolen i Christine kyrka (Tyska kyrkan) i Göteborg. Efter Sovjetunionens angrepp på Finland i november 1939 engagerade sig den i Göteborg legendariske kyrkoherden Isaac Been för Finlands folk, och vid en högmässa lät han med sin tordönstämma förkunna: "Vad Finland egentligen behöver är jaktplan! Och djävulen skall fördrivas med jaktplan!" Denna predikan blev startskottet för en riksomfattande insamling som resulterade i att tolv flygplan av typen Fiat C.R.42 kunde inköpas från Italien, vilka skulle levereras via Sverige i april 1940. Emellertid slutade det Finska vinterkriget redan i mars varför man inte längre hade behov av flygplanen, utan snarare de pengar för vilka flygplanen inköpts. Efter snabba överläggningar i flygledningen och med dåvarande försvarsministern Sköld löstes problemet på så sätt att finländarna fick sina pengar och flygplanen behölls i Sverige. Efter slutmontering vid Götaverken på Torslanda godkändes de tolv flygplanen (2501-2512) den 26 juli 1940 och tillfördes F 3 för att där under några månader användas som spaningsflygplan.

Samtidigt hade möjligheten öppnats att från Italien inköpa ytterligare flygplan. Den 7 oktober 1940 tecknade flygförvaltningen en order om ytterligare 60 flygplan av typen Fiat C.R.42, till ett pris av 15,2 miljoner kronor. De första flygplanen levererades kring årskiftet och monteringen påbörjades i januari 1941 vid CVM. De sista flygplanen som levererades godkändes slutligt den 23 september 1941.

Samtliga J 11 - även de vid F 3 - kom att tillföras F 9 Säve som en nödtvungen ersättning för de J 9 som ej kom att levereras p g a USA:s exportembargo. J 11 var utrustad med en fjortoncylindrig (i två kransar) luftkyld stjärnmotor av typen Fiat A74R 1C 38 (840 hk). Beväpningen utgjordes av två 12,7 mm automatkanoner m/40. Flygplanet var omtyckt bland piloterna och var en utmärkt kurvstridsmaskin. Dålig materialstandard medförde att flygplanen snabbt kasserades. I oktober 1943 började F 9 ersätta sina J 11 med den helsvenska J 22. I samband härmed överfördes ett antal J 11 till det under uppsättning varande F 13, och formade där flottiljens första flygstyrka. Den 14 mars 1945 avfördes kvarvarande J 11 definitivt ur flygvapnets organisation. Tretton flygplan kom att försäljas till Svensk Flygtjänst AB, och civilregistreras för att brukas som målbogseringsflygplan.

Ett flygplan J 11 (2543) är bevarat vid Flygvapenmuseum i Linköping.