Marinens flygväsende (MFV) 1911-1926
Aeroplan N:r 1(Nyrop 3/Bléirot XI) 1911-1913
Nieuport IVm (NI) 1913-1914
Donnet-Léveque LI, L II 1913-1918
Morane Saulnier 3L (Thulin B) 1915-1917
Farman HF 23 (SW 11) F I - F IX 1914-1920
Thulin G, GA 1917-1922
Fredrichshafen FF33L 1918-1929
Fredrichshafen FF33E 1918-1927
Fredrichshafen/Sablating FF
Fairley III D 1924-1925 1924-1925
Macci M.8/Savoia S.13 1919-1922
Supermarine Channel II 1921-1922
Caspar S.I/Heinkel HE 1 1921-1931
Heinkel S.II/HE 2, HE 4 1924-1935
Albatros B.IIa 1919-1929
Avro 504K 1924-1928
LVG C.VI 1921-1924
Heinkel HE 3 1923-1927
Aeroplanet N:r 1 1911-1913

{reg}
Motor: Gnôme (50 hk)
Besättning: 2
Längd: 7,00 m
Spännvidd: 8,60 m
Höjd: 2,90 m
Max startvikt: 310 kg
Toppfart: 80 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 1
Reg. nr: -
Förband: MFV Stockholm, Djursholm
Nyrop N:o 3 (Bleriot XI)
Lördagen den 3 februari 1912 startade löjtnant Olle Dahlbeck från Stora Värtans is. Flygplanet som föraren flög var tillverkat av Hjalmar Nyrop i Landskrona. Genom en generös donation av bryggeridirektören Otto Emil Neumüller 1911 kunde den svenska flottan inköpa flygplanet. Villkoret för donationen var dock att flottan bekostade Dahlbecks flygutbildning vid en flygskola i Storbritannien. Där erövrade han den 29 augusti 1911 internationellt aviatördiplom nr 120 och fick sedan, efter hemkomsten till Sverige, svenskt aviatördiplom nr 3. Dahlbeck blev därmed den förste officeren i svenska flottan som flygutbildades. Officiellt överlämnades flygplanet därefter till flottan den 1 december 1911.
Meningen var att det första militära flygplanet skulle användas för spaning till sjöss. Flygplanet var emellertid svårfluget och Dahlbeck tyckte inte om dess egenskaper men den "var rolig att köra på isen"!
Nyrop N:o 3 flögs sålunda inte många gånger utan kasserades 1916, men redan 1913 hade den roterande stjärnmotorn flyttats till flygbåten L I. Det motorlösa flygplanet sparades dock till eftervärlden och skänktes till Sjöhistoriska museet. Flygplanet kan idag beskådas på Tekniska museet i Stockholm.
I flygets barndom var roterande stjärnmotorer vanliga. Motorns cylindrar var placerade i stjärnform runt vevhus och vevaxel. Axeln var fast monterad i flygplanet och propellern, som oftast var tillverkad i trä, var fast monterad vid den roterande motorn. Fördelen med detta arrangemang var att rotationen bidrog till god kylning. Roterande stjärnmotorer användes inom svenskt militärflyg ända in på 1930-talet.
Anskaffningen av Bryggarkärran kom att utgöra starten för en självständig flygorganisation inom den svenska marinen. Snart anskaffades fler flygplan och en organisation för tekniskt underhåll, utbildning och flygverksamhet kallad Marinens flygväsende skapades.{/reg}










