F I-F IX 1914-1920

Farman HF 23, SW 11

{reg}
Motor: Thulin A (90 hk)
Besättning: 2
Längd: 8,89 m
Spännvidd: 18,08 m
Höjd: 3,55 m
Max startvikt: 850 kg
Toppfart: 90 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 11
Reg. nr: F I-IX, 3-7
Förband: MFV Karlskrona, Göteborg, Landskrona, Hägernäs, Oscar- Fredriksborg

 

Farman HF 23 (Södertelge Werkstäder SW 11)

Redan 1913 inköptes en "flygbåt" av typen Farman HF 23 från Frankrike till det svenska marinflyget. Flygplanet hade en 100 hk Gnôme roterande stjärnmotor och betecknades F I. F I var dubbeldäckat (d.v.s. hade över- och undervinge), tvåsitsigt och motorn var placerad bakom besättningen och försedd med skjutande propeller. Även vid denna anskaffning utnyttjades överskottet från den Björkquistska insamlingen (se även N I och L I). I samband med beredskapen efter det första världskrigets utbrott organiserades fyra spaningsgrupper - Stockholms norra skärgård (SNS), Stockholms södra skärgård (SSS), Karlskrona och Göteborg - med det fåtal flygplan som fanns tillgängliga. Världskriget innebar att riksdagen anslog medel för inköp av ytterligare "flygbåtar" till marinflyget. Pengarna räckte till ytterligare tre Farman HF 23, som nu tillverkades vid Södertelge Werkstäder. Företagets aviatikavdelning hade startats av flygbaronen Carl Cederström 1913, som även bedrev flygskola på Malmslätt.

Fram till 1917 anskaffades förutom F I ytterligare 10 Farman HF 23 varav sju tillverkades av SW, ett exemplar inköptes begagnat i Frankrike och två nytillverkades av delar från havererade flygplan vid Torpeddepartementet vid flottans varv i Stockholm (TDS). F VI skänktes till marinflyget av konstnären Anders Zorn i januari 1915 efter det första världskrigets utbrott.

Farmanplanen kom att utgöra huvuddelen i de spaningsgrupper som skötte flygspaning utmed kusterna. Som mest fanns sju HF 23 i tjänst men haverier, service och löpande underhåll gjorde att endast en handfull flygplan fanns i aktiv flygtjänst. Farmanplanen hade låg marschfart men kunde vara i luften upp mot fem timmar (om motorn inte stoppade). Driftsäkerheten i flygets barndom var låg och otaliga haverier och missöden medförde att materielen slets hårt. När "flygbåt" nr 3 (F III) slutligen togs ur tjänst våren 1920 hade den havererat och reparerats otaliga gånger och totalt flugit drygt 260 timmar!

{/reg}