Friedrichshafen FF 33L/Sk 2 1918-1929

FF 33L, "mindre typen"

{reg} 

Motor: Benz 150 hk
Besättning: 2
Längd: 8,95 m
Spännvidd: 13,20 m
Höjd: 3,70 m
Max startvikt: 1 115 kg
Toppfart: 130 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 4
Reg. nr: 18, 19/18, 19
Förband: MFV Stockholm, Landskrona

 

Friedrichshafen FF 33L/Sk 2

Trots pågående krig beviljades ytterst begränsade resurser för nyanskaffning av flygplan och motorer till det marina flyget i Sverige. Efter intensiva förhandlingar i Tyskland under hösten 1917 kunde marinen slutligen beställa två relativt moderna flottörförsedda FF 33L och tre något större flottörplan av typen FF 33E.

Friedrichshafen Flugzeugbau hade grundats 1912 med fabriker i Manzell och med filialer i Weingarten och Warnemünde. Huvudsakligen tillverkade företaget flottörförsedda enkel- och dubbelvingade flygplan för den tyska marinen.

De två FF 33L levererades i augusti 1918 och fick nummer 18 och 19. Ursprungligen var denna version utrustad med en fast monterad kulspruta samt en rörlig kulspruta monterad i spanarens utrymme bakom föraren. När flygplanen levererades till Sverige var dock all beväpning bortmonterad. Ännu fanns inga lämpliga lätta vapen för montering i flygplan tillgängliga i Sverige. Redan den 4 oktober 1918 totalförstördes nr 18 vid ett haveri i Hälsingborgs hamn medan nr 19 förstördes vid varvsbranden i Stockholm natten till den 6 augusti 1921.

Inför utrangeringen av Thulin G (nr 13 och 15) beslutades i juni 1920 att två flygplan av typen FF 33L skulle nytillverkas vid Galärvarvet i Stockholm, Torpeddepartementet vid flottans varv i Stockholm (TDS). Dessa var klara 1922 och baserades i Karlskrona. De erhöll samma nummer (18 och 19) som de tidigare levererade originalexemplaren. I samband med bildandet av ett självständigt flygvapen den 1 juli 1926 övergick både nr 18 och 19 till flygvapnet som skolflygplan med beteckningen Sk 2 (nummer 218 och 219). De flögs sparsamt vid Hägernäs efter 1926 och kasserades slutligen i november 1929.

{/reg}