Friedrichshafen FF 33E/Sk 2 1918-1927

FF 33E, "större typen"

{reg}
Motor: Benz (150 hk)

Besättning: 2
Längd: 10,22 m
Spännvidd: 16,60 m
Höjd: 3,48 m
Max startvikt: 1 580 kg
Toppfart: 112 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 6
Reg. nr: 20-22, 21, 16, 17
Förband: MFV Stockholm, Karlskrona, Göteborg, Hägernäs

 

Friedrichshafen FF 33E/Sk 2

Som tidigare nämnts hade det pågående kriget ingen större påverkan eller betydelse för statens benägenhet att anslå medel till det marina flyget. Efter förhandlingar i Tyskland under hösten 1917 kunde marinen emellertid även beställa tre något större flottörbiplan av typen FF 33E. De första tre FF 33E levererades från Tyskland till marinen den 11 september 1918. De svenska inköpen av krigsflygplan och motorer från överskottslagren i Tyskland i samband med krigsslutet väckte irritation hos de allierade eftersom dylika affärer egentligen inte var tillåtna enligt brittiska beskickningen i Stockholm. Svårigheten att få tag i lämpliga motorer till flygplan som tillverkades i Sverige, gjorde att flera märkliga affärer i största hemlighet trots allt kunde genomföras. Ett 100-tal flygmotorer och ett 10-tal flygplan fann sin väg till Sverige 1919-1923 genom dessa märkliga transaktioner.

När den andra originaltillverkade FF 33E (nr 21) havererade den 20 maj 1919 bestämdes att ett nytt flygplan av samma typ skulle tillverkas i Sverige. Det blev Torpeddepartementet vid flottans varv i Stockholm (TDS) som fick uppdraget. Flygplanet var leveransklart 1921 och baserades i Karlskrona. Eftersom flygplanet nr 21 havererat fick det nytillverkade exemplaret överta nr 21. Ytterligare två "skolflygbåtar" av samma typ nytillverkades vid TDS 1924. De fick nummer 16 och 17 baserade vid Karlskrona och Hägernäs.

Av de sex FF 33E som inköptes från Tyskland och tillverkades vid TDS var nr 22 det som användes längst. Det försågs även med en 180 hk Mercedesmotor vilket höjde hastigheten till 127 km/tim. Flygplanet övergick även i tjänst inom det nyetablerade flygvapnet och fick i februari 1927 nr 222 och beteckningen Sk 2. Ytterligare en FF 33E (nr 16) övergick till flygvapnet med beteckningen Sk 2 (nr 216). Föraren var placerad främst medan lärare eller spanare satt i bakre sittrummet. Vingarna var uppbyggda med två huvudbalkar och spant i trä. Hela konstruktionen var dukklädd och vingarna hade en lätt pilform. Flygkroppen utgjordes av en fanérklädd stålrörsstomme. Förlängda flottörer gav utmärkt stabila sjöegenskaper. För skoländamål hade planet även dubbelkommando.

Sk 2 (FF 33E) kasserades 1927, då de ansågs omoderna och dessutom ha tjänat ut.

{/reg}