Marinens flygväsende (MFV) 1911-1926
Aeroplan N:r 1(Nyrop 3/Bléirot XI) 1911-1913
Nieuport IVm (NI) 1913-1914
Donnet-Léveque LI, L II 1913-1918
Morane Saulnier 3L (Thulin B) 1915-1917
Farman HF 23 (SW 11) F I - F IX 1914-1920
Thulin G, GA 1917-1922
Fredrichshafen FF33L 1918-1929
Fredrichshafen FF33E 1918-1927
Fredrichshafen/Sablating FF
Fairley III D 1924-1925 1924-1925
Macci M.8/Savoia S.13 1919-1922
Supermarine Channel II 1921-1922
Caspar S.I/Heinkel HE 1 1921-1931
Heinkel S.II/HE 2, HE 4 1924-1935
Albatros B.IIa 1919-1929
Avro 504K 1924-1928
LVG C.VI 1921-1924
Heinkel HE 3 1923-1927
Macchi M.8/Savoia S.13 1919-1922
{reg}
Motor: Franco Tosi (180 hk)
Besättning: 2
Längd:
Antal i tjänst: 1
Reg. nr: 41 (Macchi) 42-45 (Savoia)
Förband: MFV Karlskrona
Macchi M.8
Kring månadsskiftet oktober-november 1919 skänkte italienska staten två mindre flygbåtar till det svenska försvaret. Meningen med denna gest var att inspirera till ytterligare beställningar i Italien, vilket även skedde. Macchi M.8 var en jaktflygbåt med en 180 hk Franco Tosi motor. Flygplanet fick nummer 41 och placerades i Karlskrona. Det visade sig snart att motorn var opålitlig. Efter flera motorhaverier kasserades flygbåten hösten 1921.
Det var fyra italienska marinflygare, som 1919 besökte Sverige i samband med en rundflygning i norra Europa. Tanken var att göra reklam och propaganda för italiensk flygindustri. Det var i samband med detta besök som en Macchi M.8 och en Savoia S.13 överlämnades till den svenska marinen.
Savoia S.13
Den Savoia-flygbåt som skänktes till svenska marinen var tvåsitsig och avsedd för spaningsflygning. Flygplanet fick nummer 42 och placerades i Karlskrona. En fast monterad kulspruta m/22 förekom ibland monterad ovan nosen. Motorn var av typen Isotta Fraschini V6 på 250 hk. Bortsett från skillnaden i motor påminde de två typerna mycket om varandra. Besättningen på två man satt bredvid varandra och motorn var placerad mellan över och undervingen med skjutande propeller. Kroppen var utformad som en flytkropp eller båt och under yttervingarna fanns små stödflottörer.
Marinen fäste sig för Savoia-typen, främst beroende på den starkare motorn. Ytterligare tre flygplan beställdes från Italien. De tilldelades nummer 43-45. I juni 1920 leveransflögs de från Italien. Endast nummer 43 klarade hemflygningen utan missöden medan de två andra tvingade nödlanda på vägen. De skadades svårt och fick ersättas av nya flygplan från Italien. Inget av flygplanen blev emellertid långlivat, mycket beroende på att tillbehör och reservdelar förstördes vid branden på Galärvarvet natten till den 6 augusti 1921. Samtliga fyra flygplan hade kasserats 1922.
{/reg}










