Supermarine Channel II 1921-1922

Supermarine Channel II

 

{reg}
Motor: AS Puma (240 hk)
Besättning: 2-3
Längd: 9,14 m
Spännvidd: 15,36 m
Höjd: 3,96 m
Max startvikt: 1 600 kg
Toppfart: 148 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 1
Reg. nr: 46
Förband: MFV Karlskrona

 

 

Supermarine Channel II

Efter första världskrigets slut förbereddes i början av 1919 ombyggnad av ett antal militära flygbåtar för civilt bruk. De skulle förutom besättning kunna ta fyra passagerare. Dessa civila flygbåtar fick beteckningen Channel I och hade en 160 hk Beardmore-motor. Tidigt 1920 studerades möjligheten att installera en Armstrong Siddeley Puma-motor på 240 hk i stället för den svagare Beardmore. Efter flera andra modifieringar betecknades den nya flygbåten Channel II. Flygplanet började tillverkas i serie 1920.

Den svenska marinen hade 1921 sänt två högre officerare till England och Vickers fabriker vid Weybridge för att studera Viking, som var en flygbåt av amfibietyp (d.v.s. hade uppfällbara hjul för start och landning både på land och på vatten). Från svensk sida fäste man sig emellertid för Channel II, som vintertid skulle kunna förses med skidställ. För att kunna utföra praktiska jämförande flygprov mellan sjöspaningsplan av mono- och biplanstyp beställdes samtidigt med "flygbåt 31" (Caspar S.I) 1921 en Channel II, som fick nummer 46. Flygplanet anlände till Galärvarvet (TDS) och iordningställdes där för första flygproven. Innan de jämförande proven hunnit inledas totalhavererade flygplan nr 46 den 22 september 1922 vid Hårsfjärden. Besättningen klarade sig oskadad men endast motorn kunde bärgas och kom senare att monteras i "flygbåt nr 40" (Hansa typ 32).

{/reg}