Marinens flygväsende (MFV) 1911-1926
Aeroplan N:r 1(Nyrop 3/Bléirot XI) 1911-1913
Nieuport IVm (NI) 1913-1914
Donnet-Léveque LI, L II 1913-1918
Morane Saulnier 3L (Thulin B) 1915-1917
Farman HF 23 (SW 11) F I - F IX 1914-1920
Thulin G, GA 1917-1922
Fredrichshafen FF33L 1918-1929
Fredrichshafen FF33E 1918-1927
Fredrichshafen/Sablating FF
Fairley III D 1924-1925 1924-1925
Macci M.8/Savoia S.13 1919-1922
Supermarine Channel II 1921-1922
Caspar S.I/Heinkel HE 1 1921-1931
Heinkel S.II/HE 2, HE 4 1924-1935
Albatros B.IIa 1919-1929
Avro 504K 1924-1928
LVG C.VI 1921-1924
Heinkel HE 3 1923-1927
Hansa typ 31, 32/S 2 1921-1931

Hansa typ 32
{reg}
Motor: Maybach IVA (260 hk)
Besättning: 2
Längd:
Antal i tjänst: 11
Reg. nr: 31-41
Förband: MFV Kustflottan, Göteborg, Karlskrona, Hårsfjärden, Hägernäs (F 2)
Hansa nr 31 (Caspar S. I)
Det svenska marinflyget beviljades av 1921 års riksdag ett extra anslag för inköp av ett lämpligt "mobiliseringsflygplan". Planet skulle konstruktionsmässigt vara väl lämpat för licenstillverkning. Clemens Bücker, som var en känd tysk stridsflygare från första världskriget, anställdes vid örlogsvarvets flygstation som provflygare. På dennes förslag beställdes i England en Supermarine Channel II försedd med en AS Puma motor på 240 hk och i Tyskland beställdes en Caspar S. I med en 260 hk Maybach-motor. Meningen var att de två flygplantyperna skulle provas i olika jämförande prov. Caspar-planet anlände i demonterat skick till Sverige 1921. För att klara uppmonteringen startade Bücker Svenska Aero AB i ett litet båtvarv på Lidingö. I december 1921 godkändes den första Caspar S. I och fick nummer 31. Allmänt kallades det nya flygplanet Hansa efter sitt nära släktskap med de tyska militära typerna Hansa Brandenburg W.29 och W.37, som konstruerats av Ernst Heinkel. Karl Caspar var chef för Hansa und Brandenburgische Flugzeugwerke för att efter krigsslutet bedriva fortsatt flygplantillverkning i eget namn. Efter en lång rad prov med flottörer av olika typ och utförande var Hansan klar för jämförande prov med den engelska maskinen. Denna hade dock havererat hösten 1922 så några jämförande prov kom aldrig till stånd. Redan nu stod dock klart att Hansan, som var ett monoplan, klarade öppen sjö mycket väl. Flottörerna var väl tilltagna i storlek (volymen var 2 ×
Hansa nr 32-41 (Heinkel HE 1)
I mars 1922 beställdes ytterligare fyra Hansa hos Caspar i Tyskland. Montering av dessa plan skedde under hösten samma år vid Galärvarvet i Stockholm. De nya flygplanen fick nummer 32-35 och parallellt med monteringen av dessa exemplar beställdes även en sista serie om ytterligare sex flygplan hos Svenska Aero AB. De erhöll nummer 35-41 och monterades vid Galärvarvet. Leverans slutfördes under 1923. När ett självständigt svenskt flygvapen bildades den 1 juli 1926 överfördes kvarvarande sju exemplar med beteckningen S 2 (nummer 231 samt 236-241) till den nya vapengrenen.
Det nära samarbetet mellan Bücker (Svenska Aero AB) och Ernst Heinkel vid Caspar inspirerade Heinkel att den 1 december 1922 grunda Ernst Heinkel Flugzeugwerke i Warnemünde. Därmed bröts samarbetet med Caspar och tidigare beteckning Caspar S.I ändrades till Heinkel HE 1 (HE = Heinkel Eindecker).
{/reg}











