Spaningsflygplan (S)
S 9(H) 1934-1947
S 9
{reg}
Motor: Nohab My VI (600 hk)
Besättning: 2
Längd:
Antal i tjänst: 6
Reg. nr: 401-406
Förband: F 2 (
Hawker Osprey
1934 blev den svenska marinens flygplankryssare Gotland klar. Redan den 14 mars 1933 beställdes fyra Hawker Osprey i Storbritannien. Flygplanen var en särskild marinversion av Hawker Hart (se även B 4) avsedd för katapultstart och försedda med Short-flottörer samt ett bakåt fällbart vingställ.
De svenska Osprey fick även Nohab-tillverkade My VI på 600 hk. Beteckningen på de nya marinspaningsplanen blev S 9H (H = hydroplan). Leveransen av de första fyra exemplaren ägde rum under november 1934. S 9 var ett tvåsitsigt dubbeldäckat spaningsplan med stafflade, fällbara vingar och utrustat med fästpunkter för katapultstart. Flygkroppen var helt uppbygd av en dukklädd stål- och duralrörskonstruktion. Nospartiet kring motorinstallationen var klädd med aluminiumplåtar. Vingarna var uppbyggda kring två balkar samt spryglar i furu och kryssfaner samt klädda med faner och impregnerad vingduk. För att underlätta förvaring och förflyttning ombord kunde vingarna fällas bakåt.
De första S 9 baserades ombord på Gotland från april 1935, som då var helt färdigutrustad som Sveriges första och enda flygplankryssare. I februari 1935 beställdes ytterligare två Hawker Osprey från England. Dessa levererades under 1936. S 9 fanns i aktiv tjänst vid F 2 och ombord på Gotland fram till 1942, då fartyget byggdes om till luftvärnskryssare.
S 9 kom fortsatt att göra tjänst fram till 1947 då det sista exemplaret såldes och civilregistrerades SE-AYR. Det användes därefter för bl.a. fisktransporter fram till ett haveri 1950! En S 9 användes även för målbogsering. Ett exemplar, monterat på hjulställ, flög från 1943 vid F 21 Luleå, som taktiskt fotospaningsplan. När flygplanet monterades med hjulställ användes även beteckningen S 9L.
{/reg}
