S 14, A, B 1938-1961

S 14A

{reg} 
Motor: Argus As 10 (270 hk)
Besättning: 2
Längd: 9,90 m
Spännvidd: 14,25 m
Höjd: 3,05 m
Max startvikt: 1 320 kg
Toppfart: 175 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 2 (S 14), 6 (S 14A), 18 (S 14B)
Reg. nr: 3803, 3804 (S 14) 3801, 3802, 3805-3808 (S 14A) 3809-3826 (S 14B)
Förband: F 3, F 6, F 8, F 9, F 11, F 12, F 17, F 21

Fieseler Fi 156C Storch

I början av 1935 utlystes i Tyskland en tävling mellan olika flygindustrier gällande konstruktion av ett mångsidigt lätt flygplan med extrema start- och landningsegenskaper. Fieseler konstruerade och tillverkade ett högvingat enmotorigt två- eller tresitsigt flygplan med beteckningen Fi 156. Efter de höga landställsbenen och extrema lågfartsegenskaperna fick flygplanet snart tillnamnet Storch. Mot slutet av 1936 fanns tre provflygplan, som genomgick intensiv flygutprovning. Redan 1937 förelåg de första beställningarna från Luftwaffe och serietillverkningen inleddes. Fram till krigsslutet 1945 tillverkades officiellt närmare 2 900 exemplar av Fi 156 vid flera olika fabriker. Luftwaffe använde typen som förbindelse-, spanings- och ambulanstransportplan vid samtliga krigsskådeplatser.

Sverige var ett av de första länder som fick tillstånd att köpa Fi 156. Två exemplar beställdes för utprovning 1938. I juni leveransflögs två Fi 156C-1 från fabriken i Kassel till Sverige. Det första exemplaret flögs av Björn Bjuggren och anlände till Bromma den 20 juni 1938. Det andra flögs dagen efter av Nils Söderberg. Flygplanen fick till en början beteckningen P 4 (nr 803 och 804) men den ändrades senare till S 14 (nr 3803 och 3804). P 4 genomgick en omfattande utprovning som eldledningsplan vid artilleriets skjutskola i Skillingaryd. Proven visade på flygplanstypens stora och breda användningsområde och en serie på ytterligare sex flygplan beställdes 1939. Dessa levererades i demonterat skick per järnväg till Centrala Flygverkstaden på Malmen (CVM) där de monterades och levererades som S 14A till flygvapnet från januari till april 1940. Samtliga flygplan baserades vid F 3 Malmen där de tjänstgjorde som förbindelse- och spaningsplan i samverkan med olika arméförband.

Den 7 juni 1941 beställdes ytterligare tolv Fi 156C i Tyskland. Priset var beräknat till 1 210 000 kronor. Leveransen blev kraftigt försenad och det var först efter förhandlingar om kompensationsleveranser av kullager 1943, som affären kunde avslutas. Flygplanen tilldelades temporära tyska civila registreringar innan de leveransflögs till Sverige sommaren 1943. Serien var tillverkad av Mráz med beteckningen Fi 156Ca-3 och var ursprungligen avsedda för Rommels styrkor i Afrika. I flygvapnet fick typen beteckningen S 14B och baserades vid F 3 Malmen. Under kriget landade tjugotalet Storkar tillhörande Luftwaffe med flyktingar och desertörer i Sverige. Ytterligare sex av dessa tillfördes 1948-1949 flygvapnet med beteckningen S 14B. När typen togs ur aktiv tjänst 1961 såldes tio exemplar till Tyskland och Österrike. Ett av dessa finns numera vid Flygvapenmuseum i Linköping.

{/reg}