S 29C 1954-1970

S 29C

{reg} 
Motor: RM 2 (2 270 kp)
Besättning: 1
Längd: 10,27 m
Spännvidd: 11,00 m
Höjd: 3,75 m
Max startvikt: 7 850 kg
Toppfart: 980 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 76
Reg. nr: 29901-29976
Förband: F 11, F 21, MFD

Saab 29C Tunnan

S 29C var en obeväpnad spaningsversion, som konstruerades på initiativ av Hugo Beckhammar. Provflygplanet (nr 29901) flög första gången den 3 juni 1953. Den 23 mars 1955 satte en rote S 29C nytt världsrekord i hastighetsflygning på sluten bana med 900,6 km/h. Totalt tillverkades och levererades 76 plan av C-versionen och samtliga levererades till flygvapnet från maj 1954 fram till maj 1956. Senare modifierades även vingen till E-standard genom att den försågs med inskärning i framkanten och en liten oval stallfena. Genom att slopa den normala beväpningen i nosen ( 4 st 20 mm automatkanoner m/47) samt att vidga det tillgängliga utrymmet ytterligare skapades plats för en omfattande kamerautrustning på upp till sju kameror. Normalt monterades fyra st SKa 10/92 (eller SKa 10/50), en st SKa 15/15 samt en st SKa 5/25. Noskameran och lodkameror på vänster sida kunde alternativt ersättas av en SKa 10/150. S 29C försågs även med en bakomvarningsradar, som indikerade om jaktflyg fanns i bakomsektorn.

S 29C kom att bli banbrytande för utvecklingen av fotospaningssystem och teknik för S 32C Lansen, J 35E Draken, SF/SH 37 Viggen samt JAS 39 Gripen.

 

Som spaningsplan ersatte S 29C vid F 11 efter hand S 31 (Spitfire Mk XIX) och vid F 21 ersattes S 26. När S 29C från 1965 gick ur tjänst som spaningsflygplan ersattes de av S 35E och ett trettiotal exemplar placerades vid F 3 Malmen där de utnyttjades vid målflygdivisionen (MFD). Flygplanen flögs med speciella radarreflektorer. Dessa utgjordes av ombyggda extratankar, som för övningsändamål förmådde att ge speciella radarekon för störning av flygburen eller markbaserad radar. I denna speciella uppgift fanns S 29C i tjänst fram till 1970.

Ett par S 29C ingår i Flygvapenmuseums huvudsamling i Linköping.

{/reg}