Transportflygplan (TP)
Tp 52 1960-1974
Tp 52
Motor:
Besättning: 3
Längd:
Antal i tjänst: 2
Reg. nr: 52001, 52002
Förband: F 8, F3
English Electric Canberra B Mk 2
Flygplan Tp 52, English Electric Canberra, var i tiden kanske den mest sekretessbelagda flygplantyp som det svenska flygvapnet haft i sin tjänst. I och med elektronikens utveckling skulle efter det andra världkrigets slut begreppet forskningsflygplan, med inriktning på utveckling av radio, radar och elektroniken. Begreppet signalspaning blev genom Tp 52 konkretiserat. Ansvaret för denna forskning och utveckling lades på Försvarets forskningsanstalt (FOA). För forskning och utveckling på elektronikområdet tillställdes denna verksamhet tidigt en för ändamålet ombyggd B 3 med tidigare FV-nr 150, vilken baserades på F 1 och brukades som flygande provbänk fram till den 10 januari 1957. Begreppet signalspaning hade redan under beredskapsåren med enkla medel bedrivits med flygplan av typ S 16 Caproni. För en utökad signalspaning skulle efter krigsslutet två flygplan av typen DC-3, speciellt utrustade för denna verksamhet, anskaffas (se Tp 79) och brukas av FRA (Försvarets Radioanstalt), organiserad som den ytterst sekretessbelagda 6:e transportgruppen baserad på Bromma. År 1957 skulle de båda verksamheterna slås samman och överföras till F 8 Barkarby och inrymmas som en särskild avdelning inom F 8 transportflygdivision.
Behovet av modernare flygplan med bättre högflygprestanda var påtagligt, och löstes till viss del genom köpet av en Vickers Varsity (Tp 82). Till yttermera visso inköptes två flygplan av typen Canberra Mk 2 (t.ex. RAF WH711 och WH905), vilka gavs typbeteckningen Tp 52 och registreringsnummer 52001 respektive 52002. De levererades den 1 februari, respektive 5 mars 1960 och kom att genomgå omfattande modifiering med tillhörande elektroniska installationer, antenner och olika noskoner (radomer). Motorerna utgjordes av två Rolls Royce Avon Mk
Flygplan 52001 kom huvudsakligen att användas som signalspaningsflygplan och patrullerade därvid oftast på hög höjd längs den svenska östersjökusten. P.g.a. sin spetsiga och karaktäristiska noskon kom flygplanet att ges smeknamnet "blyertspennan".
Flygplan 52002 kom mestadels att användas som forskningsplattform för utprovning och utveckling på elektronikområdet, där företag som AGA, Philips, L M Ericson m.fl. i samverkan med försvaret kunde bruka flygplanet som ett flygande laboratorium. Flygplanen baserades ursprungligen vid F 8, men efter flottiljens nedläggning överfördes verksamheten och flygplanen till F 3 Malmslätt. Vid halvårsskiftet 1974 togs Tp 52 slutligen ur tjänst, och kom därvid att ersättas av TP 85 Caravelle.
Flygplan 52001 finns bevarat vid Svedinos Bil- och flygmuseum i Ugglarp söder om Falkenberg, medan flygplan 52002 är bevarat vid Flygvapenmuseum i Linköping.
