Tp 83 1955-1977

Tp 83

 

Motor: 2 st Alvis Leonides 503 (2 x 570 hk)
Besättning: 2 + 10 passagerare
Längd: 14,02 m
Spännvidd: 19,66 m
Höjd: 4,88 m
Max startvikt: 5 900 kg
Toppfart: 340 km/h
Beväpning: -
Antal i tjänst: 18
Reg. nr:
Förband: F 1, F 17, F 14, F 8 F 3, F 6, F 15, F 13 F 7, F 21

Hunting Percival P66 Pembroke C Mk 52

Den 28 juli 1954 offentliggjorde Flygförvaltningen (KFF) att man tecknat order om inköp av sexton transportflygplan av typen Hunting Percival P66 Pembroke. Köpekontraktet tecknades tre veckor efter det att kontraktet som gällde köp av 120 engelska jaktflygplan av typen Hawker Hunter Mk 4 undertecknats. Det är därför naturligt att köpet av Pembroke, i historien något onyanserat, direkt kopplades till köpet av Hunter.

Pembroke kom med exportbeteckningen C Mk 52 i flygvapnet att ges typbeteckningen Tp 83 med registreringsnummer 83001-83016. Flygplanet var utrustat med två niocylindriga luftkylda stjärnmotorer av typen Alvis Leonides 503/7 Mk 27 på vardera 570 hk.

Det första exemplaret (83001) levererades redan den 15 december 1954 och godkändes den 1 februari 1955, medan det sista flygplanet (83016) levererades och godkändes den 9 februari 1956. År 1963 och 1964 skulle ytterligare två flygplan inköpas från det danska flygvapnet vilka gavs nummer 83017 och 83018. Det förstnämnda kom att utrustas som s.k. VIP-flygplan baserat på F 8, och hade en tydlig dekorativ målning i vitt och mörkblått.

Inledningsvis och i samband med de första leveranserna kom flygplanen i ordning att fördelas på flottiljerna F 1, F 17 och F 14. Orsakerna till detta var flera. Dels ville man koncentrera underhållet till så få förband som möjligt, och dels i och med introduktionen av A 32A Lansen bruka Tp 83 som flygande lektionssal för utbildningen av flygnavigatörer för nattjakt- (F 1) och attackflottiljerna (F 17 och F 14). Tp 83 Pembroke skulle dock senare komma att göra tjänst vid flertalet flottiljer för allehanda lättare flygtransportuppdrag, t.ex. persontransporter i samband med ombaseringar till krigbaser, VIP-flygningar etc. Tp 83 var knappast det transportflygplan som flygvapnet egentligen ville ha. Det var dock ett bättre alternativ än vad CFV Bengt Nordenskiöld föreslagit (DH Beaver, alternativt DH Otter), men ett betydligt sämre alternativ än Flygplanbyråns (KFF) rekommendation, d.v.s. att satsa på ytterligare anskaffning av Tp 79 (DC-3). Trots detta kom Tp 83 att göra tjänst i flygvapnet i drygt 22 år! Dock började Tp 83 att avföras p.g.a. full gångtid redan sommaren 1973, medan det sista flygplanet (83008) avfördes officiellt den 28 oktober 1977. Detta flygplan är bevarat vid Flygvapenmuseum i Linköping. En andra Tp 83 (83007) finns bevarad vid Svedinos Bil- och flygmuseum i Ugglarp söder om Falkenberg.